Ålidhem Centrum — i livsmedel sett

Det är snart två veckor sedan Lidl slog upp portarna i stan, och dessutom bara ett stenkast från hemmet. Sveriges nordligaste butik i butikskoncernen, tillika. Ska vi anse oss vara lyckligt lottade? Jag vet inte. Ikväll bestämde jag mig hursomhelst för att kolla lokalerna. Alldeles intill självaste centrumbyggnaden har de alltså byggt Lidl. Det var ju redan 2008 som byggnaden uppfördes, fast sedan lades [olägligt nog] projektet tydligen på is. Här finns lokalpressens summering att läsa.

Nå. Nu har Lidl öppnat och jag klev in. Det hela såg onekligen fattigt ut. Butiken fick både Coop Forum, Ica Maxi, och t.o.m. Willy's att verka helt gigantiska. Lågt i tak, och i mitt stilla sinne kändes det som att jag var i ett stort garage alternativt en replokal, men var fanns trummorna och var gömde sig gitarristen? Jag knallade vidare i den rektangulära butiksytan. Pallar med varor. Billig folköl av okänt (troligtvis tyskt) fabrikat. Jag beslöt mig fort för att jag inte kunde lämna butiken tomhänt, så jag högg en burk lättöl. Den skulle kosta två kronor plus pant. När jag kom framemot kassorna kändes avsaknaden av självbetjäning/utcheckning. Bara två kassor var öppna och det var köer. Suck. Jag ställde burken diskret åt sidan på en hylla och smög förbi kassaledet och gick ut från matvaruhuset.

Jag gjorde då de tjugo-tjugofem fotstegen in till centrumhuset, var sedan urminnes tider (el. då i varje fall så länge vi har bott här) Coop Konsum och Ica Supermarket har logerat på varsin sida av den lilla centrumgallerians norra sida. Jag frågade mig själv snabbt om hur det här skulle bli gångbart. Kan tre butiker slåss om kunderna på en sådan här liten yta? Butikerna ligger i förhållandet av en triangel, med ett lätt stenkast emellan sig. Nej, nånting säger mig att det här kommer att denna nyetablering är början på slutet för någon av butikerna här vid vårt lilla centrum. Frågan är vilken.

Tisdag, v. 23

Det var en rätt alldaglig tisdag. På dagen hade jag en ganska viktig punkt på agendan. Ingrid hängde på, men gick en liten promenad medan jag förrättade realness. När vi återanslöt oss kånkade hon på en påse från Barnens hus. Artiklar för flera hundra kronor, och mycket av detta var sådant som nämnda varuhus kör sina klassiska överpriser på. Det vill säga artiklar vars motsvarigheter man kan finna för halva priset på de för medelstora städer typiska all-varuhus. Jag suckade, och frågade lite diskret om det fanns någon möjlighet att jag fick skanna av marknaden efter bättre erbjudanden på varorna i påsen, och sedermera göra återköp på Barnens hus, allt i enlighet med Ove Sundbergs filosofi. Det blev givetvis ett direkt nej, och jag fick en verbal käftsmäll för att jag tog udden ur det nöje som det var att gå ut och shoppa loss spontant. Nåväl. Vi lyckades till slut nå en slags kompromiss, och senare — då med en nyhämtad Klara i släptåg — var vi åter i krokarna, nu för att strukturera om kvitton. Jag har alltid varit en klippa när det kommer till siffror. Nå, håven fick Klara i alla fall behålla, och framåt kvällskvisten fann hon sig väl tillrätta vid köksbordet med vattenfärgerna. En bra tisdag till sin ände.