En liten nedtrappning

Ny vecka och klockan är cirkus tre på eftermiddagen. Jag skriver i presens, vilket givet inte hör till vanligheterna. Ja, det är dags för en liten omväxling eller nedtrappning, om man så önskar. Min — snudd på slaviska — dokumentation dag för dag kommer här att sätta punkt. Det har gått några år, och såväl 2011, 2012, 2013, som 2014 har bjudit på oerhört mycket glädje, men så klart även motgångar.

Ska jag lägga handen på hjärtat och svara på varför jag börja att dokumentera dagarna i det offentliga rummet så tror jag att det hade mycket att göra med det faktum att den stressfyllda vardagen gjorde min relation till släkt och vänner allt sämre, i synnerhet den förstnämnda skaran som inte bor här i stan. Så, på nåt sätt tänkte jag då att det är likadant för alla, i dagens fartfyllda liv, man har helt enkelt inte tid att ringa och än mindre träffas.

Så, istället lägger folk statusuppdateringar på sociala medier som ett sätt att förtälja för sitt sociala nätverk vad de pysslar och pysslat med. Många använder Facebook, men då jag vill ha total kontroll över innehållet passade en helt egen spalt, med undertecknad själv i rollerna som såväl skribent, editor, korrekturläsare som chefredaktör. Det kunde inte bli mycket bättre, eller hur?

Nå, som sagt, jag tror att det är dags att växla ner, och skifta tackling på det här sociala. En större förändring ligger framför oss, och jag tror att jag ska försöka att sätta fullt fokus på att göra det bästa av detta nya som stundar, istället för att sitta och späda ut brödtext och på sätt och vis då elda för kråkorna.

Jag kommer inte att dra ner spalten, och visst kommer det säkert att komma både ett och fyra inlägg, men inte några slaviska dagliga uppdateringar. Jag har ju ofta dokumenterat dagarna som varit retroaktivt, och utifrån bilder byggt historierna, och sedan väl medvetet tidsstämplat inlägget 23:59 på valda dag och datum, just för bakreferens. Lite OCD över det hela, ja. NÅ, nu sätter vi punkt.

Igår söndag hade vi besök från Norrbotten. Mina två äldre systrar kom och spenderade hela eftermiddagen hos oss. Det var trevligt. Vi snackade om det mesta mellan himmel och jord och avrundade med en stor familjepizza från Alibaba. Lite trist att Klaras kusiner inte var med, men de lär ju träffas fler gånger.

När mina systrar lättat ankar ringde det på Ingrids(!) telefonlur. Det var min älskade mamma. Hon ringer ofta avsiktligt på Ingrids telefon istället för på min då hon tycker att jag i ungefär fyra av fem fall har min digitala assistent på ljudlöst. Ja, sådan är jag som person. Jag väljer ofta att använda mobilen mer som en personsökare än nånting som plötsligt ska börja tjuta i fickan. Ett stressmoment mindre för själen, helt enkelt.

Vi pratade i över en timme med min mamma; ett ljuvligt samtal där vi gick igenom ungefär allt mellan himmel och jord.

Om en dryg vecka fyller Klara sex år, och sedan är det snart jul och nyår.

Allt gott!