Hösten med sina typiska färger
När jag hade lämnat av Klara på förskolan och promenerade hemåt passerade jag så klart gärdet, d.v.s. gräsplätten/snurrgungan/lekparken mellan Matematik- och Geografigränd, och jag kunde då inte undgå att lägga märka till att björkarnas löv hade fått årstidens typiska färger. Jag avskyr ju vinter och kyla mer än nånting annat, och hösten är ju som vi alla vet vinterns väntrum, men visst har färgerna en viss lyster. Now, not getting soft, just telling you.
Arbetsdagen med reflektion och lunch
Knappt två timmar senare befann jag mig i stan, redo att börja arbetsdagen. När jag spatserade in i trapphuset hejdade jag mig just innan jag skulle påbörja den sedvanliga ruschen uppför trapporna. Jag tittade på hissen, som många kollegor använder dagligen. Så slog det mig att under de snart fyra år som jag har strosat upp och ner i det här trapphuset så kan gångerna som jag faktiskt varit bekväm och tagit hissen räknas på en hand. Det torde naturligen skvallra en del om att det bor viss spänst inom mig. Ja, som jag brukar säga; jag är ännu ung.
Framåt eftermiddagen hade jag lunch, men då jag faktiskt hade gjort en extremt tidig lunch och käkat gårdagens rester redan vid halv tio så drog jag in på den här måltiden. Gick ner på Konsum och blev såld på småchoklad á "Fem för femton". Snygg produktplacering, jag tvekade inte särskilt många sekunder. Det enda tvekande jag stod inför var just val av fördelning av chokladbitar.
Jag hade allra helst velat ha fem olika, men det visade sig bara finnas fyra olika sorter. Burken just intill var också märkt "Fem för femton" och i den var det helt andra småchoklad. Jag lade märke till att den ena var Cloetta och den andra var Marabou, med deras respektive varianter. Jag förstod att det naturligen inte gick att blanda artiklar ur dessa erbjudanden, då de två konfektyrtillverkarna är klassiska konkurrenter.
Det slutade således med att jag valde ur Cloetta-stället, då Marabou-stället också endast hade fyra olika varianter, och guldnougat blev då här den avgörande faktorn. När jag sedan kom upp till lunchrummet och tuggade i mig chokladen (över ett knappt halvt avsnitt av ny serien Gotham samt en stark kaffe) avbröt jag mig efter att ha petat i mig fyra olika (sorter) och lät den sista ("Sportlunch") ligga kvar på bordet. Den fick göra någon annans lycka, tänkte jag, i mitt stilla sinne.
Snurrgungan med chokladbollar
Klockan var fem över halv sex på kvällen när jag infann mig vid snurrgungan med ungarna. Det klättrades och snurrades som vanligt i full vals, och jag fick ta gravallvarlig ton för att slippa bli snurrad. När jag själv var ett litet barn var det inga problem, fast nuförtiden känner jag yrseln slå till så fort gungan får upp farten. Jag pallar helt enkelt inte.
Har signal- och balanssystemet fått sig en törn på senare dagar i livet? Fungerar människan så överlag? Kanske, jag vet inte riktigt. Det är dock lite märkligt, då jag inte direkt är typen som drabbas av åksjuka. Nå. Klara och granntjejen hade i alla fall bakat chokladbollar, och dessa hade vi med oss hit till snurrgungan. Trots att inte middagen hade inmundigats ännu så tryckte jag ett par stycken, och ungarna gjorde så klart detsama.
Pizza för en hel familj
Ingrid beslutade att det var pizzafredag, så jag fick uppdraget att åka ner till AliBaba och hämta härligheten. En stund senare serverades det i köket. En iskall öl fick ackompanjera denna italienska härlighet. Det var ett tag sedan vi gick från vår klassiska blandning (50/50) av Ihab och Kebab till familjepizza Capricciosa. Jag kan inte riktigt sätta fingret på övergången, men jag tror att Klaras tillväxt kan ha haft finger med i spelet. Att dela tre på två pizzor fungerade inte längre riktigt lika bra.
Nytt fett till framhjulsnavet
På kvällskvisten följde jag upp projektet med navet till framhjulet på militärcykeln. Alla delarna var nu rengjorda och det var bara att börja smörja upp på nytt. Litiumfett av sprayvariant, fick det bli. Nånstans känns det spontant som att den — snäppet fastare varianten på burk (d.v.s. ej spray) — av litiumfett är bättre tillämpbar just när det kommer till cykel, men nu fick det bli så här. Sprayvarianten påminner ju lite grann om vispgrädde på sprayburk just när den kommer ut, men troligtvis härdar den åtminstone en gnutta över tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar