onsdag 3 september 2014

Onsdag, v. 36


Baklyktan




Ännu ett avsnitt i den hela vetenskap som yttrar sig i en militärcykel. Den stora (28") militärcykeln har länge varit utan baklykta. Rent provisoriskt (för att hålla fast metallbygeln som spänner ut stänkskärmen baktill) har jag skruvat en [alldeles på tok för lång] skruv ifrån stänkskärmens insida, och således lagt muttern baktill stänkskärmen. Ja, detta för att nämnda skruv (den enda jag i stundens hetta fann) var så lång att den skulle hugga in i däcket om jag satte den åt andra hållet, om än deta hade blivit mer estetiskt tilltalande. Ja, nu stack en M-gängad skruv ut rakt igenom stänkskärmen bakom cykeln, men vad gör man inte.

Nå, skoja inte att jag blev nöjd när jag letade igenom min gamla påse med cykelskrot ute i förrådet, och där fann en lös baklykta, alltså den synliga delen av den. Jag blev snabbt nedslagen, när jag inte kunde förstå hur den skulle fästas emot stänkskärmen gick jag och jämförde med min [hela] militärcykel, och såg då att man först skulle ha en slags platta mot själva skärmen, och sedan skulle den röda lilla lyktan fästas i denna. Jag hade ju bara lyktan. Nå. Kort därefter fann jag av en slump plattan också, mitt i nämnda skrotpåse. Det var som bara den, jag hade allt. Jag blev oerhört nöjd, och började med ens att tindra, inombords.

När jag kände mig så nära mållinjen började jag [i vanlig ordning] att fästa intresse vid de mindre detaljerna som t.ex. att stänk av svart färg låg över det röda glaset (plasten) som utgör lyktan. Suck. Den som målat lyktan hade uppenbarligen inte haft maskeringstejp till sitt förfogande. Nåväl. Jag började fundera på om det fanns nån vettig kemikalie som snabbt skulle lösa upp färgen. Lacknafta? Sen slog det mig, innan jag gick i det kemiska spåret kunde jag ju faktiskt prova det klassiska mirakelmedlet som gjort så många succéjobb (allt från limrester till ytrost), nämligen Svinto™. Dra mig långsamt baklänges, färgen lossnade i princip omedelbums. Jag putsade den röda plasten riktigt fin och monterade sedan allt på cykeln. Finemang.


Köttbullar och spagetti




En enkel [men ack så smarrig] måltid. Jag kommenterade svartpepparburken. Den har sjungit på sista versen i ungefär ett halvår, men trots det är det som att det alltid finns lite kvar att skaka ur den. Ingrid svarade att hon tidigare hade varit rätt emot svartpeppar, men nyligen liksom börjat uppskatta den och nu var i en fas då hon behövde svartpeppar till i princip allt. Oj oj, nu måste vi nog [trots allt] snart köpa en ny burk, då.


Snurrgungan




Liv och stoj vid snurrgungan, på "gärdet" mittemellan Matematikgränd och Geografigränd. Jag gick (nej, cyklade gjorde vi förresten) dit med ungarna och det snurrades och gungades så det stod härliga till. Ungarna skrek för högan sky efter att gungan hade snurrats upp. Jag tog ett litet videoklipp som sedermera blev till ett Instagram. Oj oj oj.


"Offset screwdriver"



awdrf

Jag har ingen vettig svensk översättning på detta verktyg, som jag hittade för typ en guldpeng på fyndmarknaden som höll till i Coop Forums entré för ett par år sedan. Jag köpte den då mest för att jag tänkte att man nån gång [kanske] skulle ha nytta av den, fast jag kunde [i sanning] inte komma på när.

Nu var vi där. Den senaste tiden har jag blivit mer eller mindre tokig på min skramlande bakskärm. Två muttrar har blivit på tok för slaka. På insidan av skärmen satt dessa [9 mm] muttrar, och på yttersidan satt då spårskruv.

Att komma åt spårskruven med en vanlig rak skruvmejsel var långsökt, då den befann sig i ett trångt utrymme på ramen, just bakom vevhuset. Den här böjda mejseln gjorde nu jobbet med bravur. Litet [1/4"] spärrskaft med rätt hylsa gjorde jobbet på insidan av skärmen. Nu är den där skramlande bakskärmen historia. Skönt.

3 kommentarer:

  1. Hej, ser att du är kunnig på cyklar och andra mekaniska/tekniska ting. Jag jobbar i cykelverkstad och har införskaffat en militärcykel som jag funderar på att behålla. Dom är riktigt läckra. Mvh Lackis Stefanidis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jättekul med respons, Lackis. Ja, militärcyklar är verkligen i en klass för sig. Jag är i startgroparna för en sann entusiastgrupp på Facebook. Håller dig naturligtvis underrättad.

      Radera