söndag 1 juni 2014

Söndag, v. 22


Inköpen




Jag jobbade fyra mjuka söndagstimmar och hade den stora lyckan att bli upphämtad av Ingrid därefter. Jag slog då sak i att göra lite inköp av större kaliber. Nå, en rejäl hylsnyckelsats, en sats med rejäla skruvmejslar, samt en polygrip, blev det, just denna söndag.


Cykelbarnstolen




Jag bollade ganska snart ord med min goda Alexander. Han hade lyckligtvis ett söndagsprojekt på gång åt oss. Cykelbarnstolen behövde flyttas från hans hustrus ena (äldre) cykel till den andra (nyare). Dessutom hade den äldre cykeln drabbats av punktering fram. Underbart, tänkte jag, för mitt stilla sinne, och vi skred snart till verket. Hållaren till cykelstolen satt fast med fyra stycken 5 mm insexbultar.

Det enda kruxet var att nämnda bultar satt lite väl knepigt till i dess hållare. Här gjorde en liten hylsnyckelsats som jag köpte för en tid sedan jobbet galant, den utgörs nämligen av ett minimalt spärrskaft med fäste för vanliga 1/4" bits, och inte [som brukligt är] hylsor. Med detta kom jag åt. Det var skönt väder och efter en liten stund var barnstolen överflyttad.


Middagen




Smarrigt värre, Ingrids enkla men ack så härliga variant bestående av vanlig kokt spagetti och ett hopkok av vitlök och tonfisk till detta. Tror det är grymt nyttigt för kroppen och så smakar det gott också. Vid middagsbordet hade jag och min drottning en diskussion om hur vettigt Euroshopper är, hela produktionslinjen öppnar liksom helt nya ekonomiska möjligheter för "shuno" i vilket svenskt hushåll som helst, nästintill.


Punkteringen




Sent på kvällskvisten var jag nöjd och belåten med dagen, jag hade utöver det väsentligt produktiva även hunnit med lite socialt arbete. Vad jag hade kvar att göra var den där nedrans punkteringen. Efter att barnstolen var överflyttad hade jag sandpapprat lite hastigt och lustigt mot en marksten och lagt på en lapp. Jag och Alexander hade sedan stuckit upp till centrum var jag på kommandering hade köpt två vitlökar till ovan nämnda middag.

Nå. Så fort vi kommit tillbaka från den korta cykelresan hade jag låtit otåligheten vinna fäste och helt enkelt trätt i slangen och börjat pumpa. Det var knappt vid 3 bars tryck som jag hörde hur lagningen öppnade sig och luften pyste ut. Snap. Jag hade bara muttrat och sedan lagt ifrån mig slangen. Skit bakom spakarna. Nu var det sen kväll och jag hade tid över.

Närmare klockan elva på kvällen tassade jag ut på bakgården och trädde i slangen. Detta efter att först ha skrubbat bort resterna från den tidigare [misslyckade] lappens gummilösning, och sedan sandpapprat något ordentligare, och slutligen lagt på den nya lappen. Nu verkade också allt hålla som det skulle. Jag valde att inte pumpa upp något världsmästartryck i slangen, då det [per egen erfarenhet] är bättre att låta lagningen härda nån dag innan man går hela vägen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar