Först rev vi ut dörrklädseln, vilket görs i steg. Först tog vi ut den lilla elektriska panelen som håller reglagen för lås- och fönsterhiss. Detta är bland det svåraste, då man ska slinka in genom ett litet hål under armstödet med ett bågformat VAG-specialverktyg för att öppna plastklämman som håller fast den. Jag hade emellertid läst i Haynes att det i själva verket gick att använda en lång, smal, och finurligt böjd flatmejsel. En sådan egenkonstruktion hade jag faktiskt styrt upp, men det var fortfarande långtifrån lätt som en plätt. Nå, skam den som ger sig. Ett eller två små rivmärken i klädseln (dörrpanelen) hann den vassa skruvmejseln visst ge ifrån sig, men sedan kom panelen upp.
När denna var borta kunde vi med ett enkelt handgrepp lossa den andra hälften av det övre armstödet. Då blottas tre stycken stora skruvar (Philips 3) som går rakt igenom armstödet horisontellt. Bort med dessa. Sedan hade vi tre stycken mindre skruvar (Torx) längst ner på klädselpanelen. Dessa bort.
Sedan sprättade vi försiktigt ut den lilla elektriska panelen med styrreglage för sidospeglarna, och sedan var det bara att — med någotsånär fingertoppskänsla — bryta ut själva klädseln, då vad som nu återstod i fästning var klassiska "clips" som ger med sig så fort man drar på rätt ställe. När innerdörrens klädsel var lös kopplade vi försiktigt loss ett par kontakter (kablage) och även den wire som går från låskistan och till dörrens inre handtag. Sedan var den inre klädseln helt frigjord vi la den helt sonika bak i bilen.
Nästa steg var att koppla lös alla kablar som gick längst plåten. Detta behövde göras eftersom vi senare skulle behöva loss med hela plåten, och kablarna går ju som man ser igenom den. Två stora svarta täckbrickor av gummi satt i plåten. Dessa sprättade vi bort med en platt skruvmejsel, och då blottas de två stora hål som syns här på bilden. Tricket är då att köra ner fönsterhissen (vi fick tillfälligt återkoppla reglaget) till ett läge då två 10 mm bultar helt plötsligt syns när man kikar rakt in i dessa hålen, alltså en bult på varje sida.
Om man kikar in i hålen så ser man då att dessa bultar håller fast själva sidofönsterrutan. Så, vi lättade försiktigt på vardera bult, men man får vara noga med att inte skruva ut dem för mycket. Den där kvällen när jag och Ingrid var ute och donade [i ett misslyckat försök att komma åt fönsterhissen] skruvade vi (jag) ut bultarna helt och hållet, en efter en, med som följd att de trillar ner i botten av dörren. Detta spelar förvisso mindre roll om man likväl ska in dit bakom, fast vi sprang ju då på patrull när vi inte fick lös kontakten till låskistan, och således fick ge upp halvvägs, och då klämmorna hade trillat ner i dörren hade vi ingen möjlighet att sätta tillbaka dem/fönsterrutan. Fail. Nå. Den här gången var vi bättre förberedda, och det hela gick finfint.
Man behövde naturligtvis bara skruva ut bultarna lite grann; vi lyfte uppåt med handkraft och den släppte genast från klämmorna. I Haynes rekommenderas man att fästa den högst upp i fönsterkarmen med många lager tjock maskeringstejp (någorlunda lätt att få bort) eller allra helst vävtejp (allra säkrast). Jag har dock dåliga erfarenheter av det sistnämnda, då tejpresterna ännu sitter kvar sedan senast, så vi lyfte helt sonika ut rutan och lade den bak i bilen, tillsammans med dörrpanelen.
Nu var vi igång; no turning back now. Skönt. Två små svarta täckbrickor av gummi satt i dörrkarmen, närmast dörrens yttra sida, ungefär i höjd med själva låset. Dessa pillades bort med platt skruvmejsel och under varje täckbricka sitter en liten skruv (T20). I synnerhet den nedre skruven sitter hyfsat djupt ner så försök med bits kommer med all sannolikhet att fallera p.g.a "klumpen" som bitshållaren i en bitsmejsel utgör. Jag har tack och lov nyligen försett mig med fasta Torx-mejslar, så det här blev inget problem för oss.
Nå. Först skulle den övre skruven lättas några varv, och sedan skulle dörrens yttre handtag hållas ut (som när man öppnar det) medan man skruvar den nedre skruven såpass många varv att handtaget plötsligt blir slappt och utan tendens att fjädra tillbaka. Man skall absolut inte vrida ut skruven mer än absolut nödvändigt, då man inte vill att den ska ramla ner i dörren. När man nått rätt läge slutar man alltså skruva och tar helt enkelt ut låscylindern genom att vrida nyckeln 90° (så att den ej åker ut) och drar rakt utåt. Hela låscylindern följer nu med. Nu blottas även den wire som fästs ifrån låskistan. Denna lyftes enkelt av (vi använde en liten radiotång) och sedan var handtaget helt löst.
I detta läge började vi skruva ut de bultar (10 mm) som håller i själva fönsterhisshållaren, det vill säga den stora plåt som syns på insidan av dörren. Enligt Haynes-manualen är fönsterhållaren på modeller tillverkade fr.o.m. november 2003 fäst med en speciell (gigantisk) typ av popnit, vilket gör processen betydligt svårare (borra ut dom gamla nitarna, sedan antingen beställa sådana gigantiska popnitar med tång, eller alternativt borra nya hål för "normala" popnitar t.ex. emellan de störra hålen). Nåväl, den här bilen är tillverkad på sommaren samma år, alltså endast några månader innan "övergången" till fästing med nitar. Onekligen skönt med hederlig gängad bult, kunde vi konstatera.
Enligt en typ av officiell(?) uppgift som jag tagit del av tidigare gick Skoda över till att använda nitar för att det med dessa var lättare att få ett jämnt åtdragningsmoment på plåten, vilket är av vikt för ljudisoleringen i kupén. Jag och Alexander var emellertid eniga om att det här var ett spel för gallerier, och att det i själva verket hade handlat om klassiska besparingar i bilindustrin.
Vi skruvade ut alla bultar utom ett par högst upp. Sedan skruvade vi ut de två hyfsat ovanliga skruvar (10 mm XZN) som håller i själva låskistan. Snabbt var det gjort. Jag smög sedan ut hela paketet underifrån. Med låskistan i handen framför mig var det plötsligt väldigt snabbt gjort att koppla ut den där förbannade(!) kontakten som nu för ett par veckor sedan uppbringade hela den problematik som lett oss hit. Suck. Jag skulle ha gjort såhär från första början. Det är givetvis lätt att vara efterklok.
När jag sedan hade den gamla låskistan och den nya ersättande framför mig såg de lyckligtvis väldigt lika ut. Faktum är att de hade exakt samma artikelnummer. Inga konstigheter. Den stora skillnaden var att kontakten (blå till färg) på den ena var synbart massakrerad. Två wirar flyttades över mellan de två låskistorna och sedan påbörjades återmonteringen.
Detta skulle faktiskt visa sig lättare sagt än gjort. Det knepiga var (som så många andra nämnt på diverse forum) att få låspinnen i rätt vinkel för att kunna föra den igenom plåten. Wiren för det inre handtaget var betydligt enklare, då den var helt flexibel. Nåväl. Efter några om (och men) lyckades vi få till det. Vi hade i det här läget tagit loss hela plåten (fönsterhisshållaren).
I mitt stilla sinne noterade jag hur simpelt den var fäst. Hela enheten bytes "as is", utan vidare konfiguration. Jag tänkte på mitt kvitto från Motorcentralen. Två och ett halvt tusen. En ny hiss hade jag fått tag i för under tusenlappen. Bortkastade pengar, bortkastad lärdom. Suck. Nåväl. En lär så länge han lever.
Det bör nämnas att vår älskade kärlekskatt mer eller mindre hela tiden var närvarande, han hoppade in och ut ur bilen, och långa perioder låg han bara på asfalten och betraktade oss på några meters avstånd. Alexander stack in en liten kommentar; det var en ovanligt social katt vi hade. Ja, jag kunde bara hålla med. Vårt älskade hittedjur. Det kändes lite grann som att hans blotta närvaro bringade oss tur, i detta projektande.
En kort stund senare hade vi trätt på klädseln, och alla wirar och kablage satt på plats. Jag hade givetvis testat funktionalitet innan vi förseglat alltsammans. Jajamensan, nu fungerade centrallåset återigen som det skulle. Milda Matilda, vilken solskenshistoria. Projektet hade gått över förväntan, och jag var onekligen väldigt nöjd över vår insats. Jag och Alexander plockade ihop verktygen och gick och i värmen och satte oss i vardagsrumssoffan med varsin kall segeröl, denna ljuva onsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar