En försenad bröllopspresent
Häromdagen slog jag ju till stort och köpte en ny borr- och skruvdragare, och vad ska man ha två apparater till? Två saker slog mig genast, dels att min goda vän vid ett antal tillfällen har visat sig stå kort på just handverktyg, dels att jag p.g.a. rådande [lokal/regionala] omständigheter faktiskt missade han och hans hustrus bröllop som gick ner för vad som nu hunnit bli flera år sedan. Skamligt, för mig.
Ju mer jag tänkte på saken desto självklarare blev det för mig att det inte behöver vara något konstigt alls med att dyka upp med en lite bortglömd bröllopspresent, sisådär några år på efterkälken. Det är trots allt tanken som räknas. Jag satte fyr på glödristaren och märkte den tåliga plastlådan [innehållande laddningsstationen, fast även bits och borrar] som maskinen kommer i så att det skulle slås fast som ett minne för livet.
När jag var färdig svängde jag förbi familjen Karlsson, smög uppför trapporna, och lade lådan på mattan intill parets lägenhetsdörr. Jag smög nedför trapporna samma väg som jag kommit, och skrev i nästa stund en rad på Twitter om att jag hade varit förbi med en present. Jag fick inte långt senare respons från min kamrat, och snacka om att jag sken upp som en sol. Min älskade Alexander, han är helt magisk, sju dagar i veckan.
McDonald's, på en söndag
Den goda stamfadern petade mig på eftermiddagen i sidan och sa att han hade börjat förstå hur det låg till, nämligen att familjen Oxwall käkade alltid McDonald's på söndagar. Jag skrattade för mig själv och såg att det [med reservation för vissa undantag] faktiskt låg en del i vad han sa, därav underrubriken här ovan. Riktigt gott var det i alla fall.
Varsitt rejält mål blev det, och jag tog dessutom chili cheese tops till efterrätt. Jag är trots allt ännu ung, och rör på mig en hel del, så visst får man unna sig, på en söndag.
Inköpen
Innan jag varvade ner för kvällen lyssnade jag inte bara in mig på Ison & Filles nya fullängdare, utan radade också upp och dokumenterade de inköp som gjorts tidigare under dagen. Primärt hade jag ställt sikte på IP44-klassad förlängningskabel, men det hade (så klart) slutat med lite allt möjligt smått och gott. Det dyraste inköpet (25 meter förlängning, godkänd för utomhusbruk) gjordes på vår butik inne i stan, medan diverse småplock köptes i butiken i stans norra ände.
I sista stund, just innan vi skulle åka till svärföräldrarna, kom jag på att jag gärna ville komplettera utomhusförlängningen med en förgrening, och det slutade till sist med en 3-vägs gren som samtidigt rymde inte mindre än 5 meter kabel. Jag gjorde en snabb huvudräkning. Jag hade nu möjlighet att [t.ex.] ansluta DEFA-sladden över trettio meter ifrån närmsta vägguttag.
Ja, själva motorvärmarsladden är 2½ meter, sedan den 25 meter grundförlängningen som jag nu hade köpt på det, samt sedan en förgrening med ytterligare förlängning om 5 meter. Ja, det blir ju totalt sett inte mindre än 32½ meter. Wow. Jag drog på smilbanden åt min nu så mäktiga potential. Alltid redo, med sladdvindan i skuffen, just likt en pojkscout.
Just ja, inte att förglömma, en riktigt vettig multipump köptes vi också när vi var i stan. Zefal 318 har överlag fått bra omdömen runtom i Europa och nålmunstycket gjorde det till en baggis att blåsa upp fräsch luft i Klaras minibasketboll som blivit alltmer säckig de senaste året. Jag blev nästan lite lyrisk när jag blåste upp bollen. Tänk att det kan vara så kul att blåsa upp en boll. När jag blir äldre kanske jag rentav köper mig en kompressor.
Hos svärföräldrarna
På kvällen åkte vi till Klaras mormor och morfar på Berghem. Det serverades [i vanlig ordning] riktigt schysst mat. Den här gången var det pasta med kyckling och ädelostsås och nåt grönt. Smarrigt var det, nåt så inåt glödheta norden. Till efterrätt blev det GB Viennetta, en av mina absoluta favoriter.
Lagom till en stund innan vi skulle lätta ankar så dök en märklig varelse upp i ett hörn på golvet. En spindel. Jag fotograferade den innan svärfar bar ut den. Melvin var förresten ruskigt nära att äta upp den, men Ödet ville annorlunda för just den här spindeln, som försattes på fri fot utanför altandörren, unharmed.
När vi kom hem dröjde det inte många minuter innan Klara var i drömmarnas land. Själv blev jag (uppenbarligen) sittande framför skrivmaskinen stund. Nåväl. Godnatt nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar