Det var inte långt efter att vi köpte bilen på sensommaren i fjol som jag märkte att det ena spolarmunstycket gav ifrån sig bättre tryck än det andra, framtill alltså. Det kom också till min kännedom att spolarvätskan tog slut märkligt fort. Nu har det varit vinter ett bra tag och jag kom för nån vecka sen att vilja gå till botten med problemet. Jag bad Ingrid spola medan jag inspekterade. Jag ser då att det liksom sprutar upp på sidan, genom den gallerförsedda plastpanel som vindrutetorkarna sitter fast i. Jag tog då en ficklampa och kikade in genom springorna, och såg då också genast problemet. En slang hade spruckit just där den ska ansluta till spolarmunstycket. Det sprutade alltså rejält, fast rakt in, där under. Åh nej, inte bra.
Diagnosen lades alltså för några veckor sedan, och denna fredag var det då dags att göra nånting åt saken. Vi svängde in på OKQ8 Carlslid och bokade en plats i Gör-det-själv-hallen, och sedan var det bara att sätta igång. Tid var pengar, när man stod här, så det gällde att agera. Haynes-manualen hade tipsat om att man skulle märka upp vindrutetorkarnas utgångsläge med frystejp på vindrutan innan man monterade ner dem, för att det inte skulle bli totalt galet när man sedan åter monterade dem. Jag hade ingen frystejp eller maskeringstejp i lilla verktygslådan så eltejp fick lov att göra jobbet istället.
Med gemensamma krafter fick jag och Ingrid — efter viss möda — bort vindrutetorkarna, och även plastpanelen därunder. Vi hade nu slangarna för spolarvätskan blottade, och det stod klart att det inte var en sprucken slang, utan flera. Inte mindre än tre ställen hade slangarna spruckit upp på, så det sprutade bokstavligt talat hej vilt där under vid test. Inte undra på att spolarvätskan gått åt illa kvickt. Hur skulle vi lösa detta? I frustration sprang jag in på den bemannade stationen och helt utan förhoppning om jakande svar frågade jag om de hade något tips om hur jag kunde få tag i lite slang. Den första — yngre — expediten ger mig mycket riktigt ett nekande svar, men så kliver den äldre mannen bakom in i samtalet och säger nåt i stil med "Jåå men.." och lotsar mig några hyllor ner. Jag glider i enlighet med hänvisning, och mycket riktigt, flera rullar med svart slang på löpmeter. Den näst minsta såg ut att matcha vad jag behövde. Jag skar mig en liten bit som vid slutkvittot inte skulle kosta mig alls särskilt många kronor. En påse buntband blev det också. Sen sprang jag ut i hallen igen.
Vi kämpade på och skar bort gammal slang och trädde på den nya. Det lilla T-rör i hårdplast som separerar de två spolarhuvudena var riktigt hårt åtgånget på den ena sidan, men det fanns ingen möjlighet att byta detta nu, så det fick faktiskt lov att göra jobbet ett tag till. Nå, efter ett par misslyckade tätningar så fick vi slutligen systemet tätt, och nu vid test så sprutade spolarvätskan som jag aldrig sett den spruta förut. Två synkroniserade strilande strålar kom rakt upp över vindrutan. Underbart. Vi hade nu stått i hallen i uppemot två timmar, så visst kostade det en hel del, men nånting säger mig ändå att det hade blivit värre om vi lämnat in bilen till e.g. Motorcentralen eller rentav Mekonomen. Projektet hade nått en succéartad utgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar