Förspelet
Klara skulle sova över hos mormor och morfar och jag och Ingrid hade fått direktiv av hennes föräldrar att gå ut och roa oss i samband med invigningen av Kulturhuvudstadsåret. Först unnade vi oss en riktigt schysst middag, hemmavid. När jag halvlåg i soffan och lyssnade på musik och drack kall öl kittlades det nåt så inåt glödheta norden i mina näsborrar. Aj vad gott det smakade, sen.
Kvällen
Här är klockan över midnatt, och jag och Ingrid har i sällskap med Alexander varit ute och roat oss. Nåväl. Evenemanget som sådant var ju slut redan på dagen, och de krogar vi besökte var så välfyllda att man knappt rymdes att stå upp, så till slut ville det det sig som så att vi helt sonika gick in på Scandic Plaza och satte oss i deras lobby, var det både fanns en bar och en underhållare som spelade gitarr och sjöng uppe på en liten scen för hotellets gäster. En öppen eld hade de också. Det var en annan ljussättning än vad som råder på krogar, men trots ökningen sett i lumen trivdes vi riktigt bra. Två stora muggar med jordnötter bjöd bartendern på. Inte illa. Kring midnatt lättade vi från hotellfoajén. Vi passerade stan och jag blev imponerad av en grön laserstråle som såg ut att gå längst Rådhusesplanaden uppifrån Rådhuset och hela vägen ner till järnvägsstationsbyggnaden. Mäktigt.
Klockan var fem över halv ett på natten när vi klev på bussen som skulle ta oss hem. Lite lustigt faktiskt, bussen var helt nedsläckt men dörren var öppen. Vi klev in och ett medelålders par satt i mitten av den och vi frågade var busschauffören var. Det visste dom inte, dom hade bara gått in, det hade varit öppet. Några minuter senare kommer den utländska busschauffören. Han är rosenrasande och menar på att någon av oss har manipulerat bussens dörrar och gått in, och att detta är strängt förbjudet. Jag, Alexander och Ingrid sitter längst bak i bussen, vilket kändes ganska skönt med tanke på stämningen. Vi hamnade liksom en bit bakom skottlinjen. Vi var hemma före ett, och sov gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar