Mekanikern gör en framgångssaga

För ungefär en vecka sedan tändes helt oväntat den gula lampan för problem med motorstyrningen. Ångesten var ett faktum. Första gången slocknade den efter lite körande, men någon dag senare tändes den åter, och denna gång för att stanna. Tydligen kan orsakerna till att den här lampan tänds variera, och jag hade inget alls att gå på. Jag sprang in på Kjell & Company och köpte ett OBD2-interface för att kunna avläsa felkoder genom min netbook. Tyvärr hade jag stora svårigheter med att få drivrutiner att klaffa med mitt operativsystem. Då, plötsligt, såg jag det rakt framför ögonen. Ingen felkodsavläsning skulle behövas. Jag hade problemet rakt framför mig. Den mätare på instrumentpanelen som ska visa motorns arbetstemperatur var stendöd. Jag läste på, och fick snart fram till att det här var ett hyfsat vanligt problem. På Volkswagen här i stan skulle en ny sensor kosta över fyrahundra kronor, men jag lyckades istället hitta en billig återförsäljare på nätet. Jag lade min beställning, och hoppades på att själva bytet skulle vara någorlunda simpelt.

Okej. Det är här klåperierna börjar. Redan samma kväll fick jag för mig att jag ville se hur en sådan temperatursensor som jag nu hade beställt faktiskt såg ut, för att liksom veta vad jag skulle jobba med. Jag smög ut på parkeringen och öppnade motorhuven. I mörkret ryckte jag upp C-klippet som höll i den, och drog sedan med handkraft i det grå plaststycket. Vad som hände nu är att jämföra med när man drar ut pluggen ur ett badkar. Klunk klunk klunk, och jag ser rött kylarvatten rinna ut ur behållaren och rakt ut i motorutrymmet. Panikslagen kämpar jag för att trycka för pluggen igen. En packning tar emot, och det blir mig något av ett mardrömsprojekt. Till slut får jag den att sitta någotsånär korrekt.

Kylarvattnet hade nu gått från strecket mellan minimum och maximum och ner till ganska precis exakt var strecket för minimum är, så en hel del glykol hade uppenbarligen hunnit läcka ut. Jag satte mig mig bakom ratten och vrider om nyckeln. Bilen startade. I nästa ögonblick hörde jag dock att den lät som en traktor. Dessutom skakar hela motorn. Usch. Nånting var fel. Jag var övertygad om att jag hade sprängt motorn då röd glykol hade klunkat rakt ut i motorutrymmet. För mitt inre drog jag paralleller till en vattenkyld dator, var plötsligt läckage uppstod så att destillerat vatten sprutade ut över moderbordet. Det här var antagligen en katastrof av ungefär samma kaliber.

Någon dag senare kom då min temperatursensor med posten. Jag hämtade den och gjorde ett skifte, vilket faktiskt gick rätt smidigt, bortsett från att jag lyckades knäcka C-klippet och följaktligen fick köpa ett nytt sådant för [blott] 16 kronor på Motorcentralen. Cykelfärden var ett projekt i sig, när man vant sig med att agera motorburen när det kommer till hurtiga sträckor. Nå. Slutligen var temperatursensorn monterad, och jag kunde se hur visaren faktiskt fungerade därefter. Det enda som nu var bekymmersamt var att motorn skakade och levde om. Suck.



Nå. Låt mig nu få springa fram ett snäpp. Jag kämpade med att genom felsökning komma fram till felet. Jag köpte bland annat fyra stycken tändstift (ganska billiga) samt en splitterny tändspole (hundratals kronor) från Biltema, bara utifall att. Tändstiften byttes omedelbart, men motorn ville fortfarande inte gå. Över en natt hade en granne (som föregående kväll varit ute med hunden och kikat) lämnat en lapp på min vindruta. Jag hade sett honom stå ute och mecka (allt från kompressionstest till motorblock) tidigare så jag hade viss känsla för att han skulle vara mannen med svaren. Glad i hågen ringde jag upp och han kom knappt en kvart senare ut på parkeringen. Där stod vi och pillade och knepade, dock utan att lyckas utröna något. Till sist tackade "Amir" för sig, och tipsade om att i värsta fall (om det skulle bli inlämning) var Carlshem Motor billigast och vettigast i stan, och där var Pär-Erik att föredra. Nå.



Jag kunde dock inte släppa projektet. Jag ville inte ge mig. Det faktum att min netbook konsekvent klagade på "Misfire in cylinder #1" var intressant. Alltid samma cylinder. Jag tog nu fram tändspolen som jag hade köp och monterade denna. Jag vred sedan om nyckeln och startade bilen. Motorn skakade inte längre. Ljudet från motorns tomgång var mjukt och harmoniskt. Allt var plötsligt som vanligt igen. Bilen gick otvivelaktigt på alla fyra cylindrar. Åh. Det mentala ståfräs (läs: ego boost) som jag upplevde i detta läge är obeskrivlig. Tusenlapparna som jag hade tjänat från verkstadsbesök med allt som där tillkom ska vi inte ens prata om. Jag mådde, prima. Samma kväll skickade jag ett SMS till Amir och berättade i korta ordalag min lycka över att ha styrt upp problemet själv.