Det stora dopet
Denna lördag var det alltså dag. Jag sökte tjänstledigt nästföljande dag sen vi fick inbjudan i brevnedkastet. SÅ sagolikt, för första gången i mitt liv skulle jag få äran att närvara ett sant dop. Våra goda vänner Alexander, Alisa och Emil skulle givetvis också medverka. Allt som allt var jag — truth be told — rätt spänd, då det var första gången, och jag inte riktigt visste hur man förväntades agera på ett dop. Nå. Allt som allt gick det bra. Godsakerna sen? Skoja inte att vi frustade. Som vi åt. Särskilt ett par härliga träpinnar med blå sköna bollar längst ut var Klara fäst vid. Jag tror säkert hon käkade en näve sådana. Åh, jag är så lycklig för att jag fick den stora äran att närvara vid ett dop. Jag fick samtidigt en gyllene idé om något sinnessjukt briljant som jag faktiskt kan styra upp, om jag bara samlar tankarna. Mer information kommer, senare.
Middagen
Det blev tacos till middag. Vi käkade rejält, allesammans.
Nergraderingen
Igår när jag köpte min nya digitala assistent kom det sig naturligt att Ingrid fick överta min gamla. Hon kom genast att irritera sig på batteritiden, som upplevdes som ungefär fyra gånger sämre än den urgamla Galaxy Mini som hon varit utrustad med. Jag var kort och gott tvungen att styra upp saken. Jag gjorde mitt bästa, och försökte mig på att återskapa en gammal säkerhetskopia av det Gingerbread (Android v2.3.6) som är officiellt stött av modellen. Någonstans — deep down — är jag ytterst tveksam till om fabriksmjukvara kommer att göra mer för telefonens batteritid än CyanogenMod. Jag saknar inte min gamla mobiltelefon.
Kvällsäventyret
Vi visste inte riktigt vad vi skulle göra med kvällen, så jag kom på att vi kunde fara ut en sväng. Jag visste med mig att det var Wheels, en kväll när veteranbilar rullar runt stan i eviga varv. Så, vi for ut på kvällsutflykt. Först kom vi — som genom sann magi — att råka(!) välja att svänga uppför Vasagatan. En kort stund senare ingick vi i 'rullet' var Storgatans båda folkligt klämda åskådarsidor. Jag säger som det är, Ingrid trivdes inte i situationen. Jag säger som det är, jag trivdes — trots att jag satt i baksätet med Klara med en Pripps i min näve — inte jätteväl i situationen. Nå, Ödet hade lotsat oss in i den här situationen, så det var bara att härda ut genom det 'cruisande' tåg som gick. Ett minne för livet, i varje fall. En stund senare hade vi tagit oss loss, och då bar det av i sydlig riktning, mot lugna landskap. Klara älskar betande djur, och ganska snart hade vi funnit en beteshage där vi fick vara i fred med djuren. Allt som allt blev det en underbar lördagskväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar