Gymmet
Strax efter klockan elva var det avspark. Två av mina livscoacher har länge sporrat mig att jag ska tag i träningen, och jag har väl någonstans hela tiden kommit på ursäkter för mig själv. Nu var det slut med det. Nu fanns inga fler ursäkter att tillgå (jag letade t.o.m. i min kalender, förgäves), this was it. Vi gick till närmaste anläggning (Tenton) och loggade in med små key tags i plast. Inte större än en enkrona var de. Min var röd. Jag blev fascinerad av hur stor anläggningen var, fastän min livscoach tyckte att det här ändå inte var ett särskilt stort gym. Det är tydligt att jag inte har besökt gymmet tillräckligt. Så, vad skulle jag ta mig för? Jag satte mig och körde axlar, sedan ben. Inte mer än två reps om tio på vardera, blev det. Jag hade bestämt mig för att jag inte skulle köra slut på mig. Sedan gick jag vidare, bort till rummet med trampmaskiner och roddmaskin. Jag ställde mig på en klättermaskin och körde igång. Fick igång ett program. Jag satte på mig hörlurarna. När spåret som redan var halvvägs genomspelat var över gick B.o.B igång med "Airplanes". Fantastisk låt, som jag — tyvärr — upptäckte i samband med att en tjej hade satt in den i en videotribut till en ung man som gick bort nu för några år sedan. Jag minns att jag reagerade när jag hörde låten, och snarast gjorde efterforskningar. Jag fick en bra takt och lyssnade ovanligt intensivt på en av Marshalls verser. Nästa låt blev "M.I.S" med Timbuktu från WDMD-albumet. Den är faktiskt klockren. I näst sista versen får musiken ett tempomässigt ryck och jag kände hur jag bearbetade tramporna i takt med den. Svetten rann, och jag begrundade min nuvarande situation. Jag gladde mig åt att jag — till skillnad från många andra — faktiskt har en plan.
Lunchen
Jag kände att jag förtjänade en belöning. Jag stack på affären och köpte en rejäl pizza, och även en chokladbit som kostade en maffig femkrona. Nå. Det här var alltså ingen slafsig Grandiosa som man kastar in i mikron i knappt fem minuter, utan en riktig ugnspizza. Jag körde igång Sambandscentralens ugn på 225° C och trots att min egen tidsplan började bli tight så var jag inte överdrivet stressad. När pizzan var klar bar jag ut den på bron. Från 225° C till ungefär -15° C fick alltså pizzan färdas, det är en diff på tvåhundrafyrtio grader. Milda Matilda, jag säger då det. Efter denna snabbkylning gick jag in med pizzan, bröt upp den på tallriken, och rengjorde ugnsplåten efter mig. Hade gjort en liten kaffekanna, vilken jag också hällde upp. Ställde den fyllda kaffemuggen intill min chokladbit, det var alltså efterrätten. Pizzan var smaklig. Drog i mig ett stort glas vatten också. Sen chokladen, och kaffet. Sedan var min dag fulländad, nu hade jag fyrtio minuter praktisk träning framför mig. Landsväg, rondeller, och följa skyltar. Jag kände mig nöjd med sessionen efteråt. Låste upp min cykel och styrde kurs mot Ålidhem strax efter tre på eftermiddagen.
Högen på bögen
Ett klassiskt uttryck, i min ungdoms dagar. Någon ropade det, och sedan slängde man sig på någon, och så skulle alla runt omkring falla in och också kasta sig på högen. Jag vill förtydliga att det här alltså var på mellanstadiet, för att er visualisering inte på något sätt ska bli oskarp. Nå. Den här bilden är alltså tagen i sängen. Jag ligger, och Ingrid sitter grensle över mig, och Klara har klättrat upp på hennes axlar. Jag fotograferar i mitt grodperspektiv. Ingrid har på sig ett rött linne från Diesel som hon fått av mig. Jag kunde inte låta bli att bli sensuellt exalterad. Det är nåt i den röda färgen som alltid gör mig till ett djur.
Miljöhjälten i tvättstugan
Vilken kväll. Hon var omkring halv tio när jag fick för mig att jag skulle ta tag i alla tomma flaskor och burkar som lagrats upp. Ingrid tyckte givetvis idén var strålande. När jag var fullt påklädd var hon ungefär tjugo i tio. Då kommer Ingrid på att hon har kläder i tvättstugan, som måste hämtas. Tidsfristen är ett faktum. Jag är djärv och säger att jag styr upp allt, utan att egentligen själv vara helt säker på den saken. Jag hugger två IKEA-påsar och springer nedför trapporna med tre gigantiska kassar med pantvirke. Slänger IKEA-påsarna i trapphuset och drar ut Ingrids cykel ur cykelförrådet. Den minsta kassen gick ner i cykelkorgen, de andra fick jag bära på varsin hand. Dundrade upp mot Ålidhems centrum. När jag rullar in på baksidan ser jag hur 'aina' står med tänt bromsljus. Jag får 'noja' då jag kommer på att jag har glömt att tända baklyktan. Det sista jag ville var att bli stoppad och få en bot på sexhundra kronor. Nej, medan jag låste cykeln rullade de iväg. Jag sprang in och fram till pantstationen mitt i lobbyn. Jag hade haft en orolig bild av att den skulle vara ockuperad av någon sådan där lirare som kommer in med en hel sopsäck, ni vet. Det finns visserligen en pantstation även inne på Konsum, men det är en trång passage in dit, och då skulle jag tappa ytterligare nån minut. Nå. Ingen före. Jag pantar blixtsnabbt och matar ut kvitton. Fett med 'para' på kvittot, vilket jag tryckte ner i fickan och sprang ut till cykeln. Tio i tio. Jag dundrade nedför slänten, och rullar in. Springer in i portuppgången och hämtar IKEA-påsarna. Hoppar på cykeln igen, ska gena över gården men ser hur det nystartade markarbetet har fått som följd att halva gården är avstängd (ja) för passage. Tro mig, jag kan min parkour, och plankar det mesta, men här snackar vi ett fett urgröpt gap rakt ner i avgrunden, omringat av stängsel. Jag fick helt enkelt dra en omväg runt gården, var jag tappade ytterligare cirkus en halv minut. Nu var jag nära. Parkerade cykeln utanför tvättstugan, som ligger på bottenplan. Jag ser någon där inne. Lättnaden. Rycker i porten. Låst. Dafuq? Nyckeln passar givetvis inte, eftersom detta inte är en primär tvättstuga, utan en sekundär, som blivit tillagd på bokningstabellen för att den primära är så överbokad. Jag gick fram till fönstret och knackade, men 'shuno' där inne bara fortsatte att vika sin tvätt. Ignorerade han det faktum att någon knackade, eller var han borta i tankar? Jag knackade ihärdigt, och till sist kastar han blicken mot mig. Jag gör en gest och jag ser hur han rör sig mot mitt håll. När jag ser hur han kommer ut från tvättstugan slår paniken mig. Nej! Om klockan hunnit bli en minut över kommer tvättstugan att slå igenom bakom honom och då skulle vi båda nu vara utelåsta. Han öppnar åt mig. Jag drar en lättnadens suck när jag ser att tidtavlan visar två minuter i tio. Vi blippar in oss och jag tömmer ut min tvätt i medhavda IKEA-kassar. Innan jag lämnar tvättstugan tackar jag så klart. Jag hade redan när vi kom in uttryckt att det var osmidigt att de inte hade ställt portlåset efter ett atomur, så att den låste 22, som den ska. Nå. Några minuter senare kom jag över tröskeln. Gissa om jag sken som en solstråle för Ingrid? Firade min stora framgång med att värma upp och käka en — sedan igår — överbliven parisare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar