Inga bär fanns det här
Jag var ledig hela söndagen, så ganska snart bestämde vi oss för att det skulle bli en utflykt. Då sommaren lider mot sitt slut (eller kanske rättare sagt ÄR slut) vart det definitivt nu vi skulle bege oss ut om vi ville ha några blåbär, och det ville vi såklart. Jag försökte (Google) att få tips på bra blåbärsställen i Umeå, men gick bet på den söksträngen. Ska man tro allt media skriver om så kommer de flesta bärplockarna långtifrån fjärran öst, och de håller såklart sina bästa ställen för sig själva.
Nåväl, vi åkte i västlig riktning och svängde in på en liten grusparkering utmed vägkanten där efter E12 var vi befann oss. En stor digital display fanns just var vi befann oss. Jag studerade den noga. Den var onekligen mäktig, säkert inte helt billig. Nu var den riktad mot vägen, och inte mot den lilla grusparkeringen (snett bakom skylten), men om så inte hade varit fallet så hade det här lätt kunnat bli en sån där bilbiograf som man ofta såg i gamla amerikanska filmer eller matinéer. Oj oj oj.
Nåväl. Vi strosade en liten sväng runtom skogen men det var mest kalhygge och inga bär så långt ögat nådde. Vi bestämde oss för att det var läge att ge upp. Vi styrde kosan hemåt och beslöt istället för att ta cyklarna och trampa iväg bort mot Tomtebo, var vi har ett klassiskt ställe där vi plockat blåbär så sent som i fjol. Ja, så fick det bli.
Ett långtifrån rent nav
När vi kom hem kastade jag ett snabbt öga på baknavet på min primära militärcykel, d.v.s. den jag cyklar på dagligen. Navhylsans yttre var oerhört smutsigt. En salig blandning av gammal olja och smuts, utifrån hur det såg ut. Drivlinan på cykeln är ju okej, bortsett från att det i princip varje år (och jämt i samband med årstidsskifte) tillstött problem i form av att jag plötsligt liksom trampat utan att den huggit tag. Känslan kunde beskrivas lite grann som att trampa lera. Tramporna går då liksom runt med ett slags liksom "geggigt" motstånd i drivlinan, fast bakhjulet drivs inte på.
Nu när jag har öppnat upp ett sådant här nav och vet hur det ser ut och fungerar inuti står orsaken relativt glasklar; gamla geggiga beläggningar mellan drivaren och kopplingen. En rengöring skulle antagligen hejda samma problematik från att uppstå denna annalkande höst. Jag beslöt mig för att slå tag i saken under dagen.
Belöning för bärplockningen
Nå. Innan något cykelmek skulle gå ner ville jag ha i mig nåt gott. Vi hade trots allt plockat hyfsade mängder blåbär och det fanns såväl grädde som gräddglass att tillgå. Snabbt servrades det. Oj så gott det var. Glass, grädde, och bär. Ja, jag säger då bara det. Dessa ting är så oerhört goda. Allra bäst gör det sig såklart på en riktigt varm sommardag, men nu är ju livet och årstiderna som dom är.
Baknavet: Skarpt läge
Så, hjulet togs av och åkte sedan raka spåret in i badrummet och sedermera ner i badkaret. Hett vatten och min klassiska stålborste fick göra jobbet. Visst fick jag bort smutsen. Jag var rentav såpass hängiven uppgiften att stålborsten på sina håll lyckades riva med sig den olivgröna militärfärgen, så vissa rena fläckar av metall uppstod. Visst var det skinande vackert, men jag förstod någonstans att det snabbt skulle uppstå rost, så här måste jag på med nytt skydd ganska omgående.
Nå, demonteringen gick sedan som på räls. Det var mycket riktigt oerhört svart och kletigt inuti navet. När jag tog ut bromshylsan konstaterade jag att dess inre bana hade kärvat fast. Märkligt, jag hade ju haft bra bromsverkan, ändå. Nåväl. Jag tänkte att om jag inte lyckas få bukt med det så kunde jag alltid ta bromshylsan från den där andra militärcykeln, var somliga andra navdelar istället gått itu.
Berghem: Söndagsmiddagen
Jag fick avbryta mitt i rengöringen av navets olika delar då klockan blev fem och vi väntades för söndagsmiddag hos drottningens föräldrar på Berghem. Till förrätt blev det en gryta på svamp, och till detta serverades bröd med sådan där god smakrik ost. Riktigt gott var det. Just när jag hade fotograferat soppan tog svärfar ett par lätt stekta kantareller direkt från stekpannan och släppte dem rakt ner i min skål. Det såg jättehärligt ut, och smakade också därefter. Till varmrätt blev det sedan en god gryta, till vilken ris serverades.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar