Baknavet: De enskilda komponenterna
Denna ljuvliga fredagskväll radade jag upp delarna från det baknav som jag dissekerade så sent som häromdagen, och radade upp dem på en liten plastpåse, för noggrann observation. Jag lade dit ett skjutmått för att ge perspektiv på storleken av den kulring som gick om intet när jag blev våldsam vid öppnandet av navet. Ja, i övrigt är det som sagt själva axeln som saknar över en centimeter gängor, och även en sådan "konmutter" som syns väl på bilden. Suck.
Nåväl. Drivaren, drevet, bromshylsan, och övriga delar är i alla fall i prima skick. Tala om att lära för livet. Så sent som igår kväll skrev jag en hastig forumtråd på Sveriges — gissningsvis — trevligaste cykelforum och frågade om någon trodde sig kunna greja fram de delar som gått om intet. Svaren lät så klart inte dröja länge.
Lunchrasten: Hemmavid
När jag fick lunch hade jag redan hunnit förbanna mig över att jag lyckats glömma lunchlådan. Suck. Just my luck. Nu var dock vädret riktigt bra, så jag hoppade helt oförberett på den gamla trotjänaren och trampade iväg hem. Sträckan mellan stadskärnan och Ålidhem tar banne mig inte mer än femton minuter med vind i segel och utan snö på vägarna.
Jag hann sitta ner med tjejerna (Klara var hemma från förskola p.g.a. ont i magen) och käka den där lunchlådan (ljuvlig) och allmänt bara njuta ett tag. Kaffe hann jag också dricka. I någotsånär god tid hoppade jag sedan återigen på trotjänaren och trampade tillbaka in till stan.
Paket från Kina
Inte förrän framåt kvällskvisten tog jag mig tid att gå igenom posten. Wow, inte mindre än tre emballerade paket. Jag såg genast att det kom från landet i fjärran öst. Mina beställningar från eBay gör mig sällan besviken, och jag var snabb att börja öppna paketen. Det var dels inte mindre än tre stycken Samsung-laddare (micro-USB) i "bulkpåsar", en blindnittång med fyra påsar nit av olika storlek, och slutligen en tång för TP-kabel (RJ11/12/45). Jag hade inte betalat någon stor peng för dessa varor. Oj oj oj, min kärlek för Kina är evig.
Den nya eltandborsten
På kvällskvisten invigde jag min nya eltandborste. Ja, jag har ju haft den Oral-B Vitality i nåt år, men inte nog med att batteriet inte är vad det en gång var, utan häromveckan la den av helt och hållet. Nå, jag har härjat en hel del med den, inspekterat dess innanmäte och så vidare, så jag har nog en del skuld i haveriet. Nåväl. Idag fick jag i alla fall ett erbjudande att köpa en Oral-B ProfessionalCare 500 för en peng som faktiskt var helt oslagbar.
Väl i stånd med att provköra maskinen lyckades jag dessvärre inte fästa mina gamla borsthuvuden; den här nya tandborsten hade en slags plastkarm som gick över metallpinnen. Det slutade med att jag övervann min bacillskräck och rengjorde det medföljande borsthuvudet som stått för allmän visning (kläm och känn i butik) i åtminstone ett år. Vi har trots allt ingen Ebola-epedemi, än. Nöjd i hågen provkörde jag här min nya eltandborste. Wow. Skillnaden mot för den gamla Vitality kändes ungefär som att gå från en 10.8v borrmaskin till en — kraftigare — 14.4v. Signalerna för när det var dags att skifta käft gavs i form av rytmiska pulser som kändes högkvalitativa. En annan skillnad mot från min tidigare — enklare — modell var att jag nu även hade en batteriindikator i form av en liten grön/röd diod på skaftet. Jag mådde verkligen prima, med min nya eltandborste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar