Soldyrkaren
Solen stod högt på himlen och jag började inte förrän framåt lunchtid så jag fann mig alltså väldigt snart nedslagen ute på baksidan. Solen smekte min kropp och jag mådde som en konung. Såhär bör det vara, varje dag.
Ett kärt återseende
Min telefonlur ringde och en kvinna (som faktiskt hade ringt och förannonserat redan kvällen innan) kom förbi för att göra anspråk på barnsängen i min annons från häromkvällen. Underbart råd, för alla parter. Kvinnan kom och med sig hade hon sin make men även en afrikansk ung man och vad som troligtvis var dennes son. Isen bröts när Ingrid utbrast att hon kände igen kvinnan. Dra mig långsamt baklänges, det var Ingrids gamla förskolelärare. Ja, där ser man, världen är liten. Det visade sig att kvinnan och hennes man sadlat om och numera tog hand om de nyanlända. Det framgick snabbt att kvinnan var väldigt insatt i välgörenhet och när hon fick höra att vi hade dumpat mängder med barnkläder bara häromdagen fick vi (Ingrid) en handskriven lapp med ett telefonnummer. Det här var underbara människor, och det var också skönt att spjälsängen skulle komma till nytta. Mannen och hans kvinna väntade nämligen barn.
Grillningen
På kvällskvisten när jag hade slutat blev det grillning. Hamburgare, hemmavid. Smarrigt värre. Det är faktiskt första gången vi grillar hamburgare, och det blev vansinnigt gott. Nu är briketterna slut och det blev på rent måfå som så att vi svängde förbi Statoil och köpte hederligt kol. Briketter i all ära, men jag är nog lite mer av koltypen, ändå. Glöden blir så sinnessjukt vacker, med grillkol. Ingrid har ju sedan utvecklats till en slags grillningsexpert, så med henne bakom rodret känns det egentligen tryggt oavsett metod, men men. Nåväl, maten skulle i varje fall väl smaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar