Oj oj oj, vilken start på veckan. Det var strålande fint väder, och hon var före lunch när jag bestämde mig för att åka ner på Maxi för att köpa vita buntband, som skulle vara lätta att märka upp med en vattenfast penna, då i syfte att använda som referenspunkter vid riktningen av hjulet på den klassiska militärcykel som jag håller på att fixa upp. Nå. Jag hann precis komma ut från stormarknaden så kom jag på att bearnaisesås faktiskt inte alls vore dumt, vi hade ju rester från gårdagens grillning kvar. Så jag sprang in och köpte även en flaska härlig sås. Sedan bar det av hemåt.
Vädret var delikat, och jag bestämde mig för att hissa ner rutan en liten bit. När jag trycker på knappen börjar rutan hissa ner sig, men ganska omgående hör jag ett hemskt ljud inifrån fönstret. Det där klassiska ljudet när nånting går sönder. Rutan fortsatte neråt fastän jag hade släppt knappen. Jag försökte trycka på den andra knappen, men fick bara ett fruktansvärt oljud till svar. Elmotorn gick tydligen, men nånting annat hade gått snett där inne. Oj oj oj oj oj. Hur kostsamt skulle detta bli, hann jag genast fråga mig.
När jag kom hem började jag tänka på de praktiska bitarna. Bilen var tvungen att tömmas på värdesaker, t.ex. navigatör och [kanske framförallt] lådan med verktyg i kofferten. Vidare, hur skulle det gå om det började störtregna? Oj oj oj oj. Jag skulle inte jobba förrän en bit in på eftermiddagen så jag åkte fort in till Motorcentralen för att be om råd.
Efter att jag hade gnällt ett par gånger om en snabb diagnos (freebie) kom en tekniker ut och lyssnade. En vajer hade gått av. Dessa såldes ej separata utan att man fick köpa hela mekanismen, hissen vill säga. Jag skulle få en prisuppgift av killen framför datorn där inne. Oj oj oj. Jag gick in och fick snart veta att kalaset skulle gå loss på ungefär två och ett halvt tusen. Helvete. J-vla måndag.
När jag sedan stämplade in på eftermiddagen så får jag medge att humöret hade kunnat vara bättre. Suck, vilken dålig start på veckan det här var. Timmarna rullade på. På kvällskvisten kom en liten uppsving. Jag hade tidigare inte kunnat forcera rutan uppåt då den liksom huggit fast i något, fast när jag nu gjorde ett försök i att forcera rutan uppåt i etapper, medan jag om vartannat tryckte på hissknappen så att motorn jobbade, ja, på detta sätt lyckades jag med framgång att få rutan att gå hela vägen upp, om än den såklart inte stannade. Jag plockade fram vävtejp och ganska snart såg det riktigt j-vligt ut. Vilken måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar