Cykelmek i hobbyrummet

På eftermiddagen var det dags att åtgärda vissa cykelbekymmer. Givetvis var det inte min trogna militärcykel som strulade, utan hennes damcykel, bara fem år gammal och sparsamt använd. Nå. Cykeln har ett klassiskt växelsystem; Shimano Nexus 3, vilket fungerar bra, utom för att vridreglaget på styret fryser fast direkt när det går under nollan. Jag har läst lite på forum och många säger att när fukt väl kommit in i vajerhöljet så brukar det vara kört, och att det smidigaste då är att köpa ett nytt "handtag" med inkluderat vajer. Jag har kikat på artikeln ifråga, och visst är priset överkomligt, men det bästa vore givetvis om det gick att få ordning på detta nuvarande. Det är ju helt i övrigt, bortsett från att det fryser vid minusgrader.

Det var för ett par dagar sedan som jag hade tagit in cykeln i hallen och faktiskt öppnat upp själva växelpaketet intill det bakre navet. Jag hade sedan rentav lossat på vajern, liksom för att få en känsla för hur den satt förankrad. Sedan skruvade jag fast den igen, och sedan bar det av ut på en testrunda. Nu var nånting knepigt. När jag försökte fotbromsa så högg det fast, och trampen gick sedan liksom inte att få framåt igen, den satt fast, sånär som på ungefär en halv centimeters svängrum som den pendlade mellan. Suck. Kunde min lilla av- och påspänning av växelvajern ha orsakat detta? Det kändes ju inte särskilt sannolikt, eller? Var detta resultatet av att växlarna inte var ordentligt synkroniserade, alltså själva vajerns läge. Jag hade provat att skruva finjusteringen fram och tillbaka, men problemet här bestod. Hur hade det gått till? Ingrid cyklar förvisso sällan, hade problemet funnits innan? Jag visste inte.

Nå, denna måndag fann jag det lägligt att se om det gick att få ordning på detta. Jag hade kikat på lite cykelforum, och någon hade tryckt på att det förmodligen var någon spricka inuti bromsbackarna, vilka tydligen ryms allra ytterst på samma sida av det bakre navet som den där klassiska fotbromspinnen som man ska fästa i ramen. Jag har alltid varit livrädd för att dissekera just vevar och nav i cyklar. Det känns som att där finns så många kullager och små ringar, och att det är väldigt lätt att komma bort sig och få en evig röra. Nu var dock läget redan illa, så varför inte. Jag tog på mig mina skönaste montagehandskar, och tog först ut cykeln för en sista provrunda på kvarteret. Med lite önsketänkande kanske några dagars vila hade fått strulet att lösa sig av sig självt. Nej, det hade det såklart inte. Trampen högg fortfarande fast. Jag begav mig in i hobbyrummet med cykeln. Tog av bakhjulet och började sedan skruva upp de yttre muttrarna. Jag var ytterst försiktig, och höll tungan rätt i mun. Jag gick rentav in till hjullagret. Det var välsmort och allt såg egentligen bra ut. Jag skruvade fast allting i omvänd ordning. Ja, jag hade ju egentligen inte gjort så mycket mer än att inspektera delarna på insidan. Sedan tog jag ut cykeln igen. Trampade iväg. Voilà. Ingen hugg. Alla tre växlarna fungerade och problemet var avhjälpt. Skönt, om än jag någonstans funderade över vilket åtdragningsmoment som var den egentliga nyckeln här.