Tisdagen kom att bli som ett nackskott. Bland det värsta som kan hända i en ung mans liv måste vara när den stationära arbetsstationen havererar. Detta var just vad jag råkade ut för på eftermiddagen. Jag hade precis kommit från jobbet och var trött och ville bara sätta mig ner i fåtöljen och smyga runt på sociala medier och andra intressanta platser. Faktum var att jag precis satt och nosade på ett RUU-paket som — efter tidigare misslyckanden — skulle ta min HTC Flyer till en tillverkarvaliderad variant utav Android Honeycomb. Jag startade "ARUWizard.exe" och tyckte att processen tycktes stå väldigt stilla. I nästa skede tyckte jag mig känna lukt. Det var lukten av bränd elektronik. Var kunde lukten komma ifrån? Någonstans i lägenheten? Mycket märkligt!
I nästa ögonblick hördes ett högt sprakande ljud ur högtalarsystemet, och sedan blev det knäpp tyst. Ingrid tittade upp från soffan någon meter bort. Hennes bildskärm hade också slocknat. Faktum är att hela vardagsrummet hade slocknat. Säkringen hade flugit. Jag sprang ut till proppskåpet i hallen och bytte ut säkringen. Hela vardagsrummet tändes åter, bortsett från burken. Den var stendöd. Detta dystra (usch) faktum blev plötsligt våldsamt verkligt för mig. Nätaggregatet kändes givet, men jag började redan i nästa ögonblick oroa mig för huruvida övriga komponenter följt med i fallet. Jag fick upp det mörka scenario att moderbord, processor, arbetsminne, grafikkort, hårddiskar, ja, rubbet, hade fått en massiv spänningsspik och var utbränt. Det luktade verkligen inte jordgubbar från datorn. Åh nej.
Jag öppnade upp lådan och konstaterade snabbt att jag visst råkat försumma den där uppgiften att dammsuga kylflänsen någon gång emellanåt. I de bästa av världar utgör ju en datorlåda ett slags ekosystem, i den bemärkelse att luft flyter in och ut så att man sällan (eller rentav aldrig) måste interagera/rengöra. Dock, till saken här hör att jag är allergisk mot (o)ljud, och har därför valt att skippa fläktar för utsug av luft. Jag har mycket medvetet valt ett passivt grafikkort. De enda fläktar som finns i datorn är den i nätaggregatet och processorfläkten. Följden av detta är ett rätt tyst system, fast man måste istället dammsuga kylflänsen, låt säga en gång i kvartalet. Detta fungerar för mig. Erhm. Rättelse. Detta _har_ fungerat för mig. Nu hade jag uppenbarligen skitit i det blå skåpet, och det fanns risk att det skulle bli kostsamt.
Därefter blev mitt humör genast sämre. Nu med facit i hand kan jag konstatera att jag kunde ha hanterat bakslaget bättre. Det blev stressigt och jag var irriterad när vi åkte in till stan för att hitta ett nätaggregat. Ingrid och Klara gick in på Konsum och köpte godis medan jag tog rulltrapporna raka spåret till den egna butiken. Bollade uppgivet med kollega som stod i servicedisken. Han sa att han troligtvis hade ett gammalt nätaggregat liggande hemma, som jag kunde få helt gratis, om jag bara hade tid att vänta till morgondagen. Jag överlade snabbt med mig själv, och kom fram till att jag inte hade den tiden. Datorn är datorn. Min kollega fick istället sälja på mig ett rejält märkesaggregat från Corsair. Tungan rätt i mun, så satte vi kurs hemåt.
Väl hemma åkte skruvdragaren fram, och det nya nätaggregatet monterades och kablarna drogs om. Först hände ingenting när jag tryckte på knappen, och min oro steg genast för det jag tidigare hade befarat. Då kastade jag ett öga på det utbrända nätaggregatet intill mig, och kabelhärvan. Just ja, 12v/ATX-pluggen, den med 2x2 stift. Den hade jag inte kopplat in. Men var fanns den? Den verkade inte finnas. Jag Googlade frågan, och fick genast upp en forumtråd som någon med samma fundering hade stiftat. Svaret var enkelt, på det här nätaggregatet fanns en kontakt med 2x4 stift, som man med handkraft kunde knäppa isär, så att det blev två stycken kontakter á 2x2 stift; den ena för ATX/12v, den andra för extra strömförsörjning av PCI-E kort. Jag följde anvisningarna, och fick fast kontakten på moderbordet. När jag nu tryckte på knappen snurrade fläkten igång, bildskärmen tändes, BIOS visades. Oh ja, systemet visade sig vara oskadat. Lyckan var enorm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar