Lunchen
Ingrid frågade vad vi skulle äta till lunch. Jag tänkte i efter särskilt länge. Pyttipanna är i min bok en "enkel favorit", och det var länge sen sist nu. Jag hade tänkt skrida till verket som den sanna kock jag är, men Ingrid gensköt mig. Jag blev en stund senare serverad på delikat sätt. Svartpeppar hann jag tillsätta, efter att jag hade fotograferat tallriken. Detta var dock inte helt självklart. Jag har nämligen — ganska nyligen — haft en diskussion med Ingrid om just huruvida det är ohyfsat mot kocken att salta eller peppra maten, eller inte.
Linsvätskan
Många snackar om att livet blir "friare" utan glasögon, men visst är detta i själva verket bara en politisk korrekthet för att man blir snäppet häftigare i sin look utan? Jag brukar skämtsamt säga att mina glasögon är mina vindrutor mot verkligheten; vilket osökt leder oss in på den stora hundratusenkronorsfrågan — vilken sida av glasen befinner jag mig på? Skämt åsido, jag överväger att bli lite cool i sommar, och skippa glasögonen. Jag har haft månadslinser liggande i år och dagar, och så sent som häromdagen blev jag orolig att de skulle närma sig sina utgångsdatum. Jag kollade efter, och det är lyckligtvis ett tag kvar till 2015. Nåväl, denna torsdag tog jag trots allt tillfället i akt och drog ner på ICA Maxi och köpte en flaska linsvätska. Nu är allt jag behöver en ny sån där liten tvådelad kopp med skruvlock. Eller, egentligen skulle det räcka med ett lock, för det är just locket till ena ögat på min gamla ask som har kommit bort. Var kan det ha tagit vägen?
Nydala
På den sena eftermiddagen blev det en tripp till Nydala. Ingrid var helt vansinnig, hon blåste upp den stora dinosaurien helt själv, med munnen. Nå. Vistelsen var i alla fall en fröjd. Tidigare på dagen hade jag varit på Ålidhems centrum och dels hämtat ut två pocketböcker som jag beställt från Adlibris ("Svensk Maffia" av Lasse Wierup och Matti Larsson, samt "Fortsättningen" på samma titelspår), dels köpt senaste Rocky. Jag satt i brassestolen och skrattade högljutt åt Martin Kellermans klockrena tacklingar. Jag och Ingrid turades om att sitta och softa i solen, och vara ute med Klara i plurret. När det väl drog ihop sig till hemfärd blev det faktiskt [snudd på] psykiskt påfrestande att släppa ut all luft ur djuret. Det tar ju ett tag (vi pratar minuter) att tömma dessa, och medan Ingrids luft pyste ut kunde jag inte undgå att uppleva det som att jag tog ifrån henne ett hårt ansträngande jobb som hon utfört. Det var inte helt lätt, det kan jag säga. Det ska inte hända igen. Jag ska försöka hitta nån billig handpump.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar