Glassen
Jag gjorde en tidig cykeltur ner till Strömpilen, var jag köpte inte mindre än tre Magnum. Två stycken original, och en sådan där med kantiga nötdelar som sticker ut från den. Jag lät tjejerna välja först. Båda ville ha choklad, och jag fick den med nötter, just som jag [i mitt stilla sinne] hade önskat. Allt som allt en härlig stund i sommarsolen. Vädret var ju bra. Jag hade dessutom hunnit börja korrespondera med min vän Alexander.
Cykelslangen
Min vän Alexander hade åkt på punktering. Jag har lagat så många punkteringar (lately) att jag mer eller mindre tycker det är en trivsam sak att montera av ett hjul och lägga i ny slang i däcket. Så jag lastade min verktygslåda på cykeln och gled över. Väl på plats visade det sig att framdäcket fått en rejäl reva, så en ny slang skulle inte hålla mer än nån timme. Jag lät Alex säkra min dyrbara verktygslåda, och hoppade återigen på cykeln. Destinationen var Strömpilen och Ica Maxi. Jag köpte en slagn för 39.90 SEK. Deras slangar ("A-selektion") är av på sin höjd medioker kvalitet, men jag hade inte orken att åka längre. Så, med ny slang (44-635, i enlighet med ETRTO) var jag åter på gården. Här på fotot ser man hur Alexander med bestämda steg kliver ut från porten med verktygslådan i högsta hugg. Man kan se att han är gravallvarlig.
Vad som skulle följa härnäst är en historia som får mig att inte riktigt kunna bestämma mig för om jag ska skratta eller gråta. När slangen var på plats tänkte jag rulla upp på OKQ8 Carlslid för att pumpa den rejält. Min gamla cykelpump i militärcykelns plåtlåda baktill har sett bättre dagar. Så, jag rullade iväg. Ställer mig på huk och fyller på med luft. Det hela bakdäcket först, det var allt annat än välpumpat. Jag pumpar, känner, pumpar, klämmer. Så tycker jag "Lite lite till!", och gör så. Bestämmer mig för att jag är färdig. Står på huk och ska just skruva på den svarta lilla plasthatten. Då smäller det. Pang. Min vänstra trumhinna spräcktes också, kändes det som. Gubbarna som stod intill och pumpade bilen skrockade högt. "Ja, där vaknade du till liv!" sa de. Jovars. Jag ledde cykeln tillbaka mot gården på Stipendiegränd. Hur skulle jag förklara det här? Jag pumpar alltså slangen till ett däck som vi inte ens har bearbetat, och lyckas få den att explodera. Det är ju helt vansinnigt. Jag konstaterar att däcket har klarat sig, och rullar sedan snabbt åter ner mot Maxi. Köper ännu en slang, och vänder sedan. Gör om, gör rätt.
Jag stuvade på den nya slangen och trädde på däck, sedan iväg till OKQ8. Pumpade, denna gång mindre våghalsigt. När jag var färdig med båda däcken rullade jag iväg. Just som jag vikt av Mineralvägen och in på Carlsstråket börjar det låta konstigt vid bakdäcket. Däcket satt inte ordentligt på fälgen. Jag börjar bromsa in, men hinner inte. Det smäller. Pang. I detta galna läge finner jag mig själv stående. How did that happen? Jag leder åter cykeln mot paret Karlssons gårdsplan. Jag förklarar läget, och nu drar till och med Alexander till med ett litet leende. Det här var rent ut sagt vansinnigt. Så. Nu inspekterade jag bakdäcket, och det var tydligt att däcket var kört. Sömmen för kanttråden hade spruckit och över en decimeter kanttråd var blottad. Det var bara att kassera däcket. Ha i åtanke att det blev rätt sent igår lördag, så jag var ganska trött i sinne, och nu allt detta bestyr. Nå. Planen var att vi skulle dra ner till Hamnmagasinet var det serverades folkkök (billig bra mat) mellan klockan två och fyra, och vid det här laget började det bli kärvt om tid. Vi fick tänka om och senarelägga cykelprojektet, helt enkelt.
Folkköket
Här var vi alltså på plats. Jag öste upp en rejäl portion och visst var det värt tjugofem kronor. Brödet var jättespeciellt. Jag tänkte spontant på när man smälter vinylskivor och gör fruktskålar av dem. Lite så kändes brödet. Det var dock riktigt schysst, och kändes absolut inte onyttigt. Kan rekommendera alla att prova på att käka i folkkök och samtidigt passar jag på att sända en eloge till de som anordnar. Innan vi lättade ankar rent fysiskt så passade jag i alla fall på att tacka så hjärtligt för maten. Jag tycker i regel att det är oartigt att inte tacka för maten när man äter ute. Detta då förutsatt att maten har varit en fröjd, vilket den (min erfarenhet) oftast är.
Verandan
Emil hade käkat efterrätt i form av glass med nåt härligt som jag tror var sådana brynta bananer nere på Hamnmagasinet. Själv hade jag slut kontanter i plånboken och de hade givetvis ingen kortläsare, så det hade faktiskt gjort ont i hjärtat när Klara satt och sa att hon också ville ha glass. Jag hämtade upp genom att passera McDonald's på vägen mot parkeringen. Köpte en cheeseburgare och en sundae. Det hade dock blivit stressigt, så det hade åkt rakt ner i en påse. Schysst att de hade passande lock till glassen. Bra att veta om McDonald's sundae, helt klart. Här satt vi då en stund senare, och Klara mumsade i sig av glassen ute på verandan hos mormor och morfar.
Motorcykeln
Om det är nåt som min mamma och Ingrids pappa har gemensamt så är det intresset för motorcyklar. Här låter morfar Klara sitta med på maskinen. Hon prova reglage för blinkers och olika strålkastarlägen. Ja, hon får till och med vrida på gashandtaget. Det låter högt. Det måste vara oerhört spännande för lilla Klara.
Kvällsmålet
Jag kommer ihåg när jag var ett litet barn. Jag älskade nyponsoppa. Min mamma brukade servera mig det, och ibland fick jag en skvätt grädde i det. Just blev besviken när jag inte fan någon grädde i kylen, men fick nöja mig med en skvätt mjölk. Det smakade riktigt trevligt. Nyponsoppa är grymt bra grejer, och nyttigt är det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar