Lunchbuffén
Det blev alltså ännu en dag i ärans tjänst. Rätt stressig förmiddag också. Jag hade min stämpelklocka att passa och Klara skulle lämnas på Carlshöjd. I hallen vid påklädning stoppade jag Klaras vantar i jackfickan. Vi skulle ju bara till parkeringen. Ingrid insisterade på att jag skulle ta på henne dem genast, då jag kan bli lite virrig vid stress. "Nej, det är lugnt, jag glömmer inte!", insisterade jag stressat i gensvar, och öppnade lägenhetsdörren i stressens tecken. En stund senare lämnade jag av Klara och drog sedan raka spåret ut till stormarknaden. Det var en bit in på dagen när jag skulle hämta min brytbladskniv i skåpet som jag såg den sticka upp litegrann ur jackfickan. En galonvante. Jag stack ner handen. Båda två. Järnspikar också. Helvete, helvete, helvete. Jag svor för mig själv, och suckade i hur rätt Ingrid hade haft. Nå. Jag ringde Ingrid och berättade historien, och försäkrade mig om tat hon ringde och kollade med Mona så att det skulle lösa sig.
Dagen fortsatte, och här på bilden har jag tagit ut min lunch. En ny liten restaurang har öppnat i entrén till stormarknaden. Jag läser att jag får en buffé för 89 kronor, och visst känns det dyrt, men jag tänker att jag kan lyxa till det lite. När jag ska betala informerar den blonda tjejen mig om att det på grund av min kostym är billigare för mig. Endast 70 riksdaler. Jag sken upp som en sol. När jag stod vid buffédisken och lastade tallriken stack tjejen ut huvudet från bakomdömet och sa att jag gärna fick informera mina kollegor om läget. Jajamensan, det skulle jag givetvis göra. Det var riktigt gott, vill jag tillägga. En hel citron hade de kastat ner i nån slags gryta. Jag tror aldrig i mitt liv att jag har ätit grytlagd citron, men det var riktigt schysst. Kyckling, kött, och diverse annat var det också. Ja, ni känner mig, jag lastar på friskt av det mesta.
Nattningen
Det körde ihop sig lite vid sista avbytet, och jag stämplade ut ungefär tio minuter sent, vilket kändes lite sådär då jag inte träffat tjejerna sen förmiddagen, men "life is life", som man säger. En stund senare var jag ju dock med mina älsklingar, så då var jag åter glad och lycklig. Käkade köttbullar och makaroner till middag, och sedan drog vi bland annat ner till Strömpilen och handlade. Det blev rätt sent ändå.
När Klara hade somnat smög jag försiktigt över min digitala assistent till Ingrid och bad henne ta ett litet foto på oss. Det gjorde hon. Jag tror bestämt att jag ska skicka bilden som ett MMS till min älskade lilla mamma, Klaras farmor. Nå. Nu blir det sängen, i det snaraste. Imorgon blir det nämligen en monstruös dag; först butiken i stan 8-13, sedan stormarknden 14-22. Jag kommer definitivt att ha råg i ryggen när jag kommer hem. Godnatt, gott folk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar