Jag ser namnet på säljchefen på den gigantiska stormarknaden på Ersboda. Jag tittade på telefonluren i några sekunder, medan signalerna gick. Jag drog sedan den gröna svarsknappen till höger. Vad jag hade för mig imorgon, söndag? Nej, ingenting särskilt. Expert har ju gått i konkurs, och jag får höra att vi tills vidare har deras gamla lokaler på lån, vilka för tillfället rymmer en slags REA med allt från julen. Ja, men 9-18 skulle bli bra då? Ja visst! Så var samtalet slut. Det blev en tidig kväll för mig. Den avrundades med Seinfeld i sängen.
Så var det plötsligt söndag, och klockan ringde. Jag käkade frukost, ackompanjerad av vårt socialdemokratiska kommunalråds Lennart Holmlunds blogg på Västerbottens-Kurirens webbplats. Jag kastade ett öga på termometern och fann att det var sånär som nollgradigt. När jag kom ut till cykeln skulle jag finna väglaget bedrövligt. Vi snackar glashalka. Det var ett mirakel att jag tog mig hela vägen, men det gick vägen. Musiken i mina hörlurar gjorde mycket för hållningen, vill jag tro.
Väl på plats blev jag givetvis stationerad i nämnda etablissemang, formellt kallat "Fyndmarknaden". Det var inte tal om ett överdrivet kundunderlag, men visst kom det folk. Det dröjde dock mellan de faktiska transaktionerna, och att det fanns lite teknik ombord gladde mig. Två modeller på surfplattor sålde jag, bland annat. Den ena var en 10" Zenithink, och den andra var en 7" Dmtech. Jag var mer imponerad av den mindre. Den körde Jelly Bean och hade dubbelkärnig processor. Båda hade en prislapp på 1099 kronor, vilket var i billigaste laget.
Här förenar jag då nytta med nöje. Jag demonstrerar vad man kan göra en stor surfplatta, samtidigt som jag står redo att betjäna kunder med allt från utslag till att packa ner deras varor i påse. Jag är den där killen med hundra bollar i luften, samtidigt. Klockan var tio över elva när den första kunden ifrågasatte om jag inte egentligen var på nåt annat ställe. Drygt tio minuter senare kom en annan kund med ett instick om att jag hade 'roligt skägg'. Klockan var tio över tolv när jag blev avbytt av en kollega.
Intressant öppning, to say the least. Med facit i hand kan jag kort och gott säga att dagen flöt på bra. Jag är inte lika välsmord här som inne i stan, men det känns ändå stimulerande och utmanande, i synnerhet när det inte finns en dator man kan fråga om hyllplatser och sortiment, och varuhuset är gigantiskt. Jag gick på lunch klockan tre, och gick då med raska steg till charken, var jag högg en hel kyckling, och en låda billig potatissallad (X-tra). Gick med minst lika raska kliv mot dörren mot personalutrymmen, till säkerhet, bort från frågor som jag inte har raka svar på. Att glida runt i "matdelen" av stormarknaden iklädd företagsuniform är naturligtvis farligt. Jag kan bl.a. bli ombedd att redovisa för skillnaden medllan Zucchini och gurka. Ni förstår säkert.
Jag gick i alla fall in till den stora lunchssalen, tog betalt av mig själv, tog tallrik och bestick, och tog sedan plats vid ett ledigt bord. Lät hela kycklingen falla ner på tallriken, och hällde ut hela potatissallden över den. Tallriken blev överfull. Jag försökte mig på 'damage control' i att med skeden ösa tillbaka potatissallad i lådan. Det gick sådär. Det hade redan börjat rinna ut över bordet. Det var alltså bara att börja grisa, erhm, ursäkta, jag menar käka.
Två tjejer satt i soffan några meter från bordet. Jag hörde hur de pratade med mindre och mindre bokstäver alltigenom min måltids gång; till slut satt de i princip och viskade. Tissel och tassel, hann jag uppleva. Jag hann då givetvis bli paranoid. När jag hade ätit upp (rubbet, givetvis) var jag väldigt noggrann i mitt förfarande. Jag gick först och hämtade hushållspapper och samlade upp det värsta från bordet. Sedan tog jag disktrasan, med vilken jag körde inte ett utan två varv, det första med en liten uns diskmedel i. Oj, timmen gick fort, och det var dags att åter äntra golvet.
Dagen förflöt. När det var mindre än en kvart till att jag skulle ha full dag och vara redo för utstämpling när det ringer på den interna telefon som jag blivit dedikerad på förmiddagen. Jag svarar. Det är säljchefen. Hur har dagen gått? Jo vars. Ja, hur hade jag det imorgon, på nyårsafton? Mjo, mjao. Skulle jag iväg någonstans? "Nja, mjao, njae, inte direkt." Fanns det utrymme? "Jajamensan!" Vi låste således ytterligare en dag av renodlat förvärvsarbete. Vi får inte glömma att jag ännu är ung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar