Äventyret Junsele

---

Förord

Svärföräldrarna har hyrt stuga i Junsele, ungefär halvvägs till Norge inåt landet. Det här var då söndagen vecka tjugonio. Redan vid tio lämnade bilen Ålidhem och resan var igång. Jag kände verkligen hur behovet för semester trängde. Det här skulle bli helt sagolikt.

---

Söndagen

11:05
Nu är vi som sagt i rullning, och Klara håller hårt i sitt allra käraste gossedjur, hunden.



12:10
Vi har här nått Fredrika, om orten säger ej något.

---

12:42
Jag och drottningen i baksätet.

---

12:54
En pausfågel på en liten grill i mitten av ingenstans. Jag kommer knappt ihåg vad orten hette, trots att jag känner igen den till namnet. Jag tog en rejäl 200g hamburgare, fast den kunde ha innehållit mer tomat, mer sallad, mer krydda, mer ost, mer kräm. Det var i princip en 200g hamburgare mellan två bröd. Inte min melodi riktigt, men visst satt köttet bra i kistan.

---

20:45
Här har vi sedan länge hunnit installera oss i vår röda lilla stuga. Två rum med våningssängar. Jag fick nedre slaf, som Klara var jättefascinerad av överdelen. Det dröjde inte länge innan hon behärskade stegen upp och ned för egen maskin.

---

22:43
Kvällen avslutades med grillning vid den öppna spisen. Här en skymt av morfar, Ingrid, och så Melvin, vår fyrbenta vän.

---

Måndagen

12:20
Har inte åkt pariserhjul sedan en gatufestival i Norrbotten för säkert tio år sedan. Nu var det då dags igen. Jättehärligt var det uppe på femton meters höjd. Klara var inte ens rädd. Det var ett hjul av det klassiska slaget. Tänk spökstad. Jag tyckte om vibben. Ingrid drog paralleller till hennes åktur med London Eye för sisådär ett halvt decennium sedan. Skämt åsido, det var fakta, inget ris.

---

13:53
Fikapaus efter att vi redan hunnit gå runt bland såväl karusellerna som djuren. Ska försöka klämma in lite video eller åtminstone bilder här eftersom.

---

14:19
Jag köpte den här bilen åt prinsessan som hon tyckte jättemycket om den. Den var i min mening tjockt överkursad då fabrorn ville ha 90 SEK för den, men visst, en souvenir, om inte annat. Här stoltserar hon med sin nya bil, en Ford, i vagnen vi hyrt för en tjugolapp. Hon åkte stundtals, men det var mest vi som fick kånka på vagnen. Den tjänade förvisso bra till kläder och sånt, så helt förgäves var den tjugolappen definitivt inte.

---

16:09
Nu börjar det närma sig avfärd. Som avslutning käkar vi på grillen. Lokemål hette menyn, och den var bra i den bemärkelsen att den visserligen inte rymde mycket mer än den köttskiva och två bröd (jfr. grillen på hitvägen); fast här hade de en liten bar där man fick peta in tomatskivor, sallad, dressing, och liknande tillbehör efter bästa förmåga. Jag gjorde mig således en riktigt skön variant. Ja, ni förstår säkert. Här på fotot är den givetvis redan slut.

---