Två tvåor (besiktning) åtgärdade

För lite drygt ett år sedan (13 mars 2014) bestämde vi oss för att ta tjuren i hornen och rida in till vår första besiktning av vår ljusgula lilla Fabia. Allt som allt hade vi inga skäl för oro, då ifjol, utan vi skulle åka igenom processen med ett helt blankt papper. Inte ens något under "bra att veta" fick vi på oss. Så, nu var det alltså dags igen. Ja, det är nu drygt två veckor sedan jag (13 april 2015) spontant drog iväg till Svensk bilprovning i Fyrislund, inte utan viss hoppfullhet om att det hela skulle gå lika smärtfritt som förra gången. Nej då, så väl skulle det inte gå. Inte alls. Tjejen konstaterade snabbt att metallfästet som håller ihop främre och bakre delen av avgassystemet hade rostat av helt och hållet. Eller, det kunde vi nog båda konstatera, efter hennes demonstration. It was a clear-cut case, som man säger.

Hon visade också på en stor ansamling sot, synlig vid sidan om det sönderrostade fästet, alltså ett tydligt avgasläckage, och påtalade att jag troligtvis p.g.a. detta läckage skulle fallera på avgasvärdena. Nå, som genom ren flax kom dessa avgasvärden sedan trots allt att hamna inom ramarna för gränsvärden. Skönt. Nåväl, här var det inte slut på historien. Vidare, glapp i vänster styrled (yttre) fick jag veta. Hon höll hjulet klockan 9 samt klockan 3 och ruckade fram och åter för att demonstrera det onaturliga spelrummet. Utöver detta fick jag även ett "bra att veta" på att främre länkarmsbussningarna var glapp på såväl vänster som höger sida. Klassiskt slitage, menade hon. Även styrleden som stundligen orsakat mig en 2:a var en typisk slitdel, menade hon, och inflikade att hon själv hade bytt en sån, alldeles nyligen. Ja, och på den här vägen blev det, då för två veckor sedan, att jag rullade ut från Svensk bilprovning med ett dokument som sade att ombesiktning skulle ske senaste 30 dagar från detta datum.

Jag började då genast undersöka problemet. Själva avgasfästet var väl inget större problem. Det var liksom en cylindrisk linda i styv metall och två (här båda uppätna av rost) skruvar med klämmor som ska nypa ihop det hela. Antingen kunde jag försöka få tag i originaldelen från Volkswagen, eller så kunde jag kanske bara ta två nya (rejäla) skruvklammer och dra runt befintligt fäste. Efter viss övervägning beslöt jag mig för att ta det säkra före det osäkra, och åkte till Möller Bil. Den hjälpsamma herrn på deras sektion för reservdelar fick fram fästet i sin dator och gick och hämtade det. Tvåhundrafemtio kronor, kostade det. Jävlar i mig. Aja, smakar det så kostar det, och jag betalade och såg glad ut. Fick även veta prisläget för länkarmen, det var (om jag inte minns helt fel) närmare sexhundra spänn. J*vlar, vilken mardröm. Nej, det fick vi nog avvakta med. Tids nog gjorde jag viss efterforskning och trots att Skruvat håller schysta priser så fick faktiskt Biltema sälja mig denna styrled, endast 169 SEK för denna vitala del av framvagnen.

Nå, nu spolar vi fram till den faktiska operationen, som faktiskt gick ner så sent som förra veckan. Vi börjar med avgasfästet. Det var gjort på fem minuter i GDS-hallen på OKQ8, Kungsängen. Jag skämtar inte. Allvarligt talat är det svårare att bygga ihop en IKEA-möbel. Upp med bilen i lyft, och skruvarna var ju redan väck (uppätna av rost) så det var bara att bända lite med en mejsel under själva fästet, och snart kom det loss. Sen var det bara att liksom skruva det helt av ena sidan av avgasröret, sedan böja ner dito avgasrör litegrann, alltså bara så till den grad att att själva fästet gled av. På med det nya, en fast 13 mm nyckel till att dra åt de två skruvarna, och sedan var det klappat och klart. Som sagt, inte svårare än att byta en glödlampa. På protokollet hade det (SEO) kort och gott stått "Avgassystem, fastsättning/upphängning bristfällig", utan någon mer detaljrik förklaring än så.

Vidare nu, till den andra 2:an, styrleden. Efter att ha läst på nätet framgick det att man ska vara rätt cool när man byter en styrled, i och med att dess infästning påverkar hjulinställningen, med som följd att om man inte monterar den nya styrleden i exakt samma läge som den gamla, så har man en skev hjulinställning. Det fanns ett slags MacGyver-trick i att räkna antalet varv man skruvade av den gamla styrleden, och skruva på den nya med lika många varv. På detta sätt fick man i regel styrningen någotsånär okej, om än det i själva verket var en fråga om 1/100 noggrannhet per varv, så om man var någorlunda rädd om sina däck så gjorde man rätt i att kosta på sig en hjulinställning, i vilket fall som helst. På tal om däck, tjejen på Svensk bilprovning hade varnat för att slitagevarningen hade gjort sig väl synlig, som jag förstod henne på samtliga däck. Hon hade inte skrivit något, men sa istället uttryckligen att att hon inte tyckte att dessa däck skulle sitta kvar ens säsongen ut.

Nå, jag lät det bära eller brista, och gick ut på parkeringen och hissade upp framvagnen på båda sidor. Av med hjulet på förarsidan, och sedan var det bara att hålla tungan rätt i mun och agera. Efter att ha ägnat en hel del åt att läsa på Wikipedia för att fatta och förstå hur en McPherson-hjulupphängning fungerar (överhuvudtaget) hade jag lokaliserat själva styrleden, och var då beredd att demontera den. En insexskruv ovanpå den agerade nån slags låsmutter, och man skulle enligt uppgift "hålla fast" denna med lämplig insexnyckel, medan man tog en (18 mm) nyckel och skruvade av själva styrleden från sin yttre fästpunkt i länkarmen. Detta hade varit en dans på rosor i alla Youtube-videos, men i verkligheten skulle det visa sig vara en mardröm. Först och främst, jag kunde inte besluta mig för vilken storlek det skulle vara på insexnyckeln. Den splitternya styrleden hade en 5 mm insexskruv, men en sådan nyckel kändes för liten för den gamla. En 6 mm gick inte ned. Så, i mitt stilla sinne fick jag för mig att det ursprungligen hade varit en 5 mm, men att korrosion över tid hade ätit ur den, och det var på denna väg jag grävde fram en 5.5 mm insexnyckel. Suck, vilken j*vla idioti från min sida, säger jag såhär i efterhand. Givetvis existerar inte storlekar i halvmillimeter. Nåväl. Min 5.5 mm gick efter några snabba försök runt i skruvens skalle, och katastrofen var ett faktum. Urgängad. Suck. Hur i helvete skulle jag få av styrleden?

Jag provade allehanda verktyg, men det landade med att jag grävde fram en sats med mutterspräckare. Som vanligt gick styrstiften sönder efter bruk, så själva kilen snurrade snart som den ville, vilket gjorde användningen av verktyget ännu svårare. Suck. Nåväl, efter viss tid (jag-vågar-inte-ens-gissa-hur-länge-jag-höll-på-men-i-alla-fall) var den gamla muttern äntligen itu, och skoja inte att jag var nöjd. Jag hade köpt såväl en kulledsavdragare som en stor gaffel, två verktyg som sades underlätta jobb som detta. Nåväl, i sanning fick jag inte nytta av något av dessa verktyg. När muttern väl var väck så räckte det med en liten lätt smack med hammaren uppifrån så hängde den gamla styrleden plötsligt lös.

Nu var det bara att skruva loss den från den inre styrleden och se till att räkna varven, right? Lättare sagt än gjort, skulle det visa sig. Även här hade rosten gjort sitt, och de två delarna hade liksom etsat fast. Det satt som berget. En nyfiken herre hann komma förbi ute på parkeringen och visst kom han med en del värdefull input, om än jag själv mest var fly förbannad på situationen som jag befann mig i. Jag hann hämta en liten gasbrännare för att värma leden (peppar-peppar för att inga lättantändliga gaser skulle smyga kring hjulhuset), och så ideliga nya försök med två nycklar, varav den ena agerade mothåll. Slutligen fick jag en idé om hur jag kunde använda länkarmen som stumt fysiskt mothåll för den ena nyckeln, och således använda full fysisk kraft på den andra. Då plötsligt hände det.



Styrleden började snurra. Jag gjorde ett litet videoklipp för referens, var antalet varv dokumenterades. Tjugoen varv, fick jag det till. På med den nya styrleden, och efter viss övertalning slöt den lilla låsmuttern tätt emot den nya yttre styrleden. Cirkeln var sluten, och det var bara att sätta på däcket igen, och sedan hissa ner bilen.
Jungfrufärden gick från parkeringen (idag tyvärr uppemot 1 km från bostaden) och hem, var bl.a. garagedomkraft och pallbockar skulle lämnas i förrådet. Ratten stod åtminstone rakt, och inga skakningar eller andra konstigheter. Allt kändes bra. Kanske hade jag trots allt lyckats höfta in det rätt väl med mina 21 varv.

Så, samma kväll bokade jag in första lediga tid för ombesiktning, vilket kom att falla på Dekra, även den i Fyrislund, bara dagen därpå, måndagen den 20 april. Så, det är alltså nu drygt en vecka sen jag rullade in där och [inte utan viss stolthet i rösten] berättade att jag minsann hade gett mig på såväl styrleden som avgasfästet solokvist, eller med hjälp av kvinnan i hushållet. Han hissade upp bilen och gjorde några snabba kontroller, och konstaterade att jag hade lyckats. Glappet var borta, och avgassystemet satt ihop. Godkänd besiktning; nu giltig t.o.m. 31 maj 2016. Nöjd kille tutade hem och hann rentav käka lunch innan det var dags att hoppa på tåget söderut.

Så, då detta (främst styrleden) tycks vara en typisk slitagedel antar jag att en och annan kärra åker på ombesiktning p.g.a. detta, dagligen. Gissar vidare att flera av de som besitter ett lite tekniskt nyfiket sinnelag ger sig ut på det vida världsomspännande nätverket för att finna svar på graden av enkelhet av att utföra denna operation själv, ute på parkeringsplatsen. Ja, det var därför som jag nu bestämde mig för att skriva en liten uppsats om min egen resa, med detta projekt. Så, hur summerar jag det? Inga konstigheter, egentligen, bara det att man får vara beredd på fastrostade detaljer längst resans gång, och detta kommer att fördröja allt, i värsta fall (som i mitt) rejält. Nåväl, slutet gott, allting gott, denna gång. Jag riktar här framförallt ett stort tack till det brittiska Internetforumet "Briskoda", var jag snabbt skrev ihop en tråd (var jag sedermera publicerat gott om bilder samt ett videoklipp) om mina göromål, och de övriga (i synnerhet en viss "TMB") var där oerhört hjälpsamma när det kom till tips och idéer. Utan denna input längst resans gång hade jag gissningsvis aldrig ens vågat ge mig på det här. Som sagt, allt är relativt. För många är byte av styrled inte mer avancerat än byte av en köksglödlampa, men för oss lite mindre bevandrade kan det lätt framstå som ett vansinnigt projekt. Med det här inlägget försöker jag väl att skapa nån slags brygga mellan gränserna av dessa två förhållningssätt. Kort och koncist; allting är möjligt, med lite vilja och ett gott psyke.