Ingen sommarmorgon, direkt
Brrr. Fruktansvärt kallt var det. När jag gick med Klara till förskolan såg snurrgungan allt annat än trevlig och inbjudande ut. Helt frosttäckt var den, denna onsdagsförmiddag till ära. Nu är vintern inte långt borta. Otäckt värre.
När jag lämnat av Klara var jag knappt över tröskeln innan jag fann mig nedslagen i soffan med frukost och TV4 Nyhetsmorgon. Vädret ingick då, så klart. Det såg inte särskilt lovande ut. Nåväl. Vi har ju börjat zappa in TV4 HD p.g.a. den gigantiska skillnaden i bildkvalitet, men då tappar vi alla regionala delsändningar så när de kommer till vädret får vi t.ex. höra en hel del om Stockholmsvädret.
När jag stod i duschen passade jag på att leka lite med min ansiktsbehåring, då jag — bara nu häromdagen — kommit fram till att situationen börjar bli kaotisk och att jag måste göra nåt vettigt av allt hår jag har i ansiktet. Nu rakade jag bort mustaschen helt och hållet, och trimmade även bort pälsen som växt på kinderna, och lade slutligen skäggkanten lite lägre ner mot hakan. Vi får se om jag utvecklar detta mer i ett senare skede.
Vinterdäcken ska väl på, då
Jag började inte jobba förrän klockan två, och även om jag fick ett samtal — f.ö. mitt under min förmiddagssession på porslin — med tidigareläggning (från tolv) så skulle jag likväl hinna med mitt planerade projekt, tänkte jag. Jajamensan. Nu skulle det ske, vinterdäcken skulle på.
Det var onekligen lite trist att tvingas plocka av aluminiumhjulen till fördel för de rostiga gamla plåtfälgarna som dubbdäcken sitter på, men det är ju som det är. Fyra däck byttes och jag smörjde in hjulbultar, trummor, samt spindlar med kopparpasta för att undvika att något ska råka rosta fast under det vinterhalvår som nu väntar oss.
Sedan kom vi till det roligaste momentet. Ja, jag köpte ju billiga hjulsidor ("navkapslar") i fjol, och på dessa har tyvärr lagret med kromfärg släppt på flera ställen, så många fläckar av rå plast syns, vilket ju inte är särskilt snyggt. Nu kom jag av en slump att få köpa två sprayburkar till ett bra pris häromdagen, så nu återstod bara den stora frågan, vilken kulört skulle jag välja?
Om jag valde den blå färgen skulle bilen troligtvis se ut som en rullande landslagströja, och mot bakgrund av dagens politiska läge så skulle nog en och annan rent av ta illa vid sig, lite att jämföra med ungdomar som åker runt med sydstatsflaggor och smutsiga åsikter, oftast helt enkelt för att de inte vet eller förstår bättre än så. Nå, där är ju inte jag, men visst tycker jag om att synas, och visst kan det vara kul att vara lite gränsprovokativ, ibland. Men nej, jag kunde så klart inte göra det, det fick bli den lila färgen, trots allt.
Jag stod i skogen på andra sidan Amanuensvägen och skulle precis påbörja spraylackeringen då det plötsligt slog mig. Varför lät jag en påkommen "norm" bestämma över mig? Varför tänkte jag att någon kanske skulle få för sig något så osannolikt som att jag skulle ha främlingsfientliga åsikter bara för att jag åkte runt som en svensk flagga? Jag är för guds skull inte ens nationalistisk av mig, utan har — tvärtom — många gånger yttrat att jag "minsann" tycker att Sverige är ett inskränkt och ibland rentav snudd på småäckligt land, av olika — då för stunden i min mening välgrundade — skäl.
Nåväl, som sagt, trots detta är jag en kille som tycker om att synas, och det där med att vara lite gränsprovocerande ger dessutom ofta en lite extra kittlande känsla i magen. Så, jag lade ifrån mig den lila sprayburken, och fattade istället den andra. För vem skulle komma ihåg en fegis, egentligen?
Lite vitlök också, för immunförsvaret
Min älskade hustru gjorde spagetti med köttfärssås, och jag kryddade med flera feta vitlöksklyftor. Ja, min nedrans förkylning vägrar släppa taget om mig, och jag vet sedan barnsben (tack mamma) att vitlök gör underverk för immunförsvaret. Så, om än det är lite väl sent att agera förebyggande så vill jag gärna tro att man också kan slå ut en redan utblommad förkylning med hjälp av riktigt stark vitlök. Fråga mig däremot inte hur jag tänker, för det har jag inget riktigt bra svar på.
Kvällen avrundas, i soffan
Jag hade morgondagen (torsdag) helledig, så unnade mig en rätt sen kväll med Ingrid i soffan. För ett par kvällar sen såg vi ju Dödligt vapen, och ur samma kampanjpris hade jag köpt på mig en annan klassiker, nämligen den första filmen med Sylvester Stallone som boxaren Rocky. Vi slängde på denna och lät scenerna göra sitt. Jag var rätt trött i sinne och drack dessutom ett par starka öl, men måste säga att jag inte fann någon riktig substans i filmen.
Den där måste-träna-andan som känts som karaktäristisk för Rocky-filmer ända sen jag var ett litet barn (ja, jag har sett en del) liksom uteblev, och jag kunde ärligt talat inte ens komma ihåg att jag sett den här filmen, nånsin. Det var mycket dialog, och — handen på hjärtat nu — så upplevde jag att flertalet av huvudkaraktärerna upplevdes som snudd på efterblivna. Var detta medvetet? Är det nånting jag har missat under alla år? Vad finns det mer som jag inte har förstått? Nåväl, vi stängde av teven efter ungefär halva filmen, och gick och knöt oss istället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar