I soffan med den nya familjemedlemmen
Gustaf fortsätter att förära oss med sina besök. Han krafsar bakom balkongdörren och vill in, dagligen. Ingrid har bollat ord med balkonggrannen, som säger att även han regelbundet får besök av den här katten, som ingen egentligen verkar veta vem den tillhör. Balkonggrannen brukar enligt egen uppgift ge lite strömming till katten emellanåt. Vi har inte kommit till det läge att vi ger katten mat. Inte ännu. Att släppa in honom i värmen en liten stund får räcka, än så länge. Vi måste ju faktiskt utgå från att katten har ett riktigt hem, någonstans.
Det vansinniga fotografiet
Jag och Klara busade och det fotograferades en del. När jag senare på kvällen gick igenom bilderna stannade jag upp vid denna. Både jag och Ingrid vred oss i skratt. Jag ger onekligen ifrån mig ett rent ut sagt surrealistiskt ansiktsuttryck. Munnens hållning ser ut att ha formats av något mjukvarufilter. Så är alltså inte fallet. Någon — mindre nogräknad individ — hånskrattar nog och hävdar att killen på bilden ser ut som ett klassiskt fall av Downs syndrom. Nåväl. Det här var alltså min genuina känsla, vid fototillfället. Nej. Skämt åsido, givetvis var detta en fullkomligt vansinnig grimas. I övrigt lämnar jag inga kommentarer — den här bjuder jag på!
Inköp på Willy's
På eftermiddagen åkte jag och Klara iväg med en inköpslista. För att få lite variation från Icas egna budgetmärken ställde vi sikte på Willy's. En stund senare var matkorgen fylld med produkter från Garant och Eldorado. På vägen hem låtsades Klara sova, men jag synade hennes bluff. Hon ville mest bara vara inrullad i den mysiga filten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar