Kyrkans barntimme

Så var det dags. Kyrkans barntimme. Enligt uppgift skulle femåringar få sitt livs första bibel. Klara var (dels) inte uppskriven på listan, fyller (dels) inte fem förrän om två månader, tillhör (dels) en annan församlingslokal, men det slutade ändå med att Ingrid tjatade till sig någon slags uppgörelse med en av systrarna i församlingen. Undertecknad satt mest och tog det lugnt, om än jag sjöng lite grann med psalmerna. Det är kul att sjunga, och kyrkan för alltid fram en positiv stämning. Man känner liksom att man inte har något att förlora. Wilmer var så klart också på plats, och det busades i dräkter. Jag är ärligt talat inte säker på var ungarna hade hämtat dräkterna. Plötsligt var dom bara där.