torsdag 2 maj 2013

Torsdag, v. 18


Vården




Klara fick diagnosen 'höftsnuva' så sent som i måndags, och nu skulle detta då kollas upp. Jag och Klara gjorde färden, på förmiddagen. Jag säger mig vara alltför disträ för att kunna ge läkarens namn helt apropå, men hon var trevlig och förståelig. Sådana här saker tenderar läka ut sig själv snabbt, och ingenting talade för att det skulle vara nånting bakteriellt i leden, om än man alltid är försitkig med sådana här saker. Ja, detta var då hennes ord. Vi blev knappt en halvtimme på vårdcentralen, och sedan bar det av hemåt.


Jobbet




Resten av denna torsdag kom jag att göra ifrån mig på stormarknaden. Vi håller ju precis på att öppna upp vad som kallas 'utemarknaden', och därför ligger nu extra fokus på att denna ska kategoriseras, sorteras, och reduceras. Sist men inte minst ska det vara rent och fräscht, och det var kanske därför jag blev handräckt sopen. Jag kommer ihåg i fjol. Jag blev introducerad till kanske världens mest briljanta maskin. Det såg ut som en sådan tub som lokalvårdare glider runt med och moppar golvet, men(!) den sopade. Den var dessutom helt handdragen, det vill säga varken en bov ur miljö- eller energisynpunkt. Man släpade den framför sig och den vispade in allt — som kom i dess väg — i en behållare som man fick tömma med jämna mellanrum. Jag älskade den här maskinen. Det var ett år sen sist jag såg den. Jag ville så gärna fråga efter den, men det kändes inte rätt. Man kan troligtvis upplevas som lättjefull om man frågar efter en maskin vars syfte är att förenkla fysiskt arbete. Ja, det lär vara så. Jag är emellertid fortfarande i valet och kvalet kring kontentan. Ni vet, risk för astma, produktivitet, och allt det där. Till lunch unnade jag mig en kryddstark Grandiosa.


Middagen




Min hustru hade gjort — den snudd på genialiska rätten — korv och pasta till middag. Jag käkade i princip som om det inte fanns nån morgondag.


Cykelpimpningen




Ingrid är inte bara min geniala donna, utan hon är den allsmäktiga donnan. Idag hade hon verkligen legat på skaftet; hon hade köpt ett schysst slanglås, läckra reflexer till ekrararna, samt en tuta i form av en uppblåst fisk. Klara var helt till sig av glädje, och så blev också jag. Det bästa jag vet är när Ingrid styr upp det läckert.


Skruvmejslarna




Det var när jag firade Valborg med Alexander och bihang som han frågade om vi kunde snurra ner på Strömpilen och Ica Maxi någon dag framöver. Han var nämligen på jakt efter en riktigt tung säck med kattsand, och denna är — förståeligt nog — ett rent helvete att framföra på cykel. Nå. Självfallet var jag taggad. Så här dagen efter dagen var jag redo, och det var på kvällen som jag och Klara rullade iväg. Jag hade bollat en rad på Google Talk om att vi var på väg, och tyckte — i mitt stilla sinne — att denna form av monolog räckte som ett token på ACK. Nå, så fel jag skulle ha. Rätt vad det är ser jag Alexander komma cyklande. Jag är precis på väg att svänga in på hans parkering. Jag slänger spontant näven på ratten. Hornet. Ingenting händer. Nej. Det är sant. Ingenting. Vad nu? Jag kommer ju ihåg hur jag testade tutan vid bilköpet, och Klara har bustutat flera gånger sedan dess. Vad var nu problemet? Jag fick i alla fall ord med Alexander, och han hann lämna sin cykel, och kanske fyrtiofem minuter senare var vi färdiga med inköpsresan, och åter vid hans port. Vid det laget hade jag också hunnit göra mitt inköp för dagen. Fasta skruvmejslar från Bahco. Vi snackar två spårmejslar, samt PZ1, PZ2, PH1, och PH2. Jag har en kollega som alltid förordar fasta mejslar framför bits. Han lär bli nöjd när jag berättar vad jag har införskaffat. Nittionio kronor. Helt okej kurs, känns det som.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar