Soldyrkaren
Jag inledde denna politiska helgdag med att ligga ute på balkongen och steka mitt lilla anlete. Ja, det är/var första gången för i år. Jag hoppas innerligt att det blir fler. Det var riktigt skönt, och jag mådde som en konung.
Stan
Det blev dags för äventyr. Vi siktade stan, då vi — efter att ha kollat flertalet klipp på Youtube — fann det lämpligt att visa Klara hur ett politiskt 1 maj-tåg kan se ut. Så, efter en kort stund i sandlådan på gården bar det iväg. Ja, något marschtåg blev det ju inte. Det var smockfullt med människor på stan, och vi smög in på McDonald's, var vi tryckte ett par Sundae, och sedan var det hemfärd. Ingrid hade trots allt krokat sällskap, och då fick man inte ligga på latsidan.
Jag må ha legat på latsidan i fjol, men nu och framöver ska jag göra det till min tradition att filma ungefär en minut av det politiska tal som framförs på Rådhustorget. I vanlig ordning är det Socialdemokraterna ni hör prata. Är ni nu — mot all förmodan — intresserade så finns mina korta filmsekvens från 2011 att betrakta här.
Inköpen
På eftermiddagen gjorde vi en liten avstickare. Vi gjorde vår allra första hemvisit till föräldrarna till en av Klaras kompis från en av dagmammorna i kollektivet. Familjen kommer från Libanon och deras dotter är bedårande. Klara leker så härligt med henne, också. Det är underbart att se dem. Nå. Nu, denna onsdag, kom det att snurra sig annorlunda. Denna hemvisit inleddes alltså med riktigt gott fika ute på altanen. Sedan skulle Ingrid, Klara, den lilla tjejen, och hennes mamma, gå iväg till lekparken. Impulsen kom helt plötsligt. Jag och pappan blev kvar på altanen till deras radhus. Jag sticker inte under stol med att jag var ganska trött i mitt lilla huvud. Min flickas kompis pappa pratade främst om bilar. Det var BMW X6, och det var Saudiarabien. Han var delägare i flera företag, och visade bilder på sin iPad av hur de brände runt med dessa sportbilar i Sahara-öknen.
Det sprutade sand, och han förklarade hur bilarna var specialdesignade med en slags speciell dynamisk stötdämpare som såg till att bilens höjd låt i direkt anpassning till sandens läge. Detta var alltså mer eller mindre standard, för swaggers i Saudi. Jag lyssnade intresserat. Efter en dryg timme kom jag dock på att jag verkligen var tvungen att få tag i mina pinaler, innan butiken på Ersboda stängde. Jag ursäktade mig och dundrade iväg. När jag satte mig i kupén på vår lilla Felicia satte jag på den klassiska rockmusiken (60-tal) på hög volym, och jag sjönk verkligen iväg, någon helt annanstans. När jag stod inne på Biltema och jämförde hylsor ringde Ingrid och tyckte att jag skulle komma omgående. So, I did. När jag hämtat upp tjejerna och vi rullade därifrån fick jag stenhårda reprimander om att mitt plötsliga frånfall hade utgjort ett starkt social failure, och att alla 'fattade vinken', varvid jag var mer eller mindre rökt som människa. Själv förstod jag ingenting, jag var ju bara trött.
Dagens andra inköp kom mer eller mindre spontant, då jag och Ingrid fick syn på musikstället på ICA Maxi ungefär samtidigt. Två för nittionio. Lite ny färdkost, tänkte vi. Vi stod på sin höjd en minut vid skivstället, och sedan var vi eniga. Två dubbelskivor, den ena med en samling av Ted Gärdestads bästa sånger. Det andra blev en samlingsskiva med musik från det helt vansinniga åttiotalet. Jag har alltid hyst stor kärlek för Gärdestad, så det blev naturligt den skivan som gick igång när vi satte oss i bilen. Teds sånger är levande, på så många olika sätt. Jag kommer ihåg att även min älskade lilla mamma brukade prata gott om Gärdestad när jag var ett litet barn.
Oxfilén
Jag ljög om jag skrev att det var en dålig avslutning på denna högst politiska dag. Nej, det satt sannerligen fint med lite mör oxfilé i min lilla mun. Behöver jag skriva att jag mådde som en liten prins? Jag åt en liten bit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar