Uppgraderingarna
Det är några dagar som jag har suttit och planerat för mitt inre, och ikväll skred jag då till verket. Vi talar om små uppgraderingar av maskineriet. Jag är ingen direkt audiofil, men visst är det kul med musik och toner. Med hjälp av verktyg sprätte jag bort kåpan framför högtalaren. Jag skruvade bort denna och såg det tjeckiska Skoda-emblemet på baksidan av magneten. Det var utan tvekan originalhögtalare som satt i. En stund senare hade jag köpt ett par billiga koaxialhögtalare på Biltema, vilka skruvades i istället. Det var bäddat för kabelhylsor även på de nya högtalarna, så projektet blev en barnlek.
Nöjd över vad som ändå kändes som en uppgradering kom jag osökt till nästa steg på agendan; så kallade navkapslar. Jag köpte ett par billiga sådana, och satte mig ner och försökte fäste den på fälgen. Det gick bra, förutom på ett ställe. Det satt en märklig liten pinal fastklämd på fälgen. Just här ville inte navkapseln sitta snyggt. Förmodligen var det bara nån märkning för vilka däck som hade suttit var, så jag hämtade tången. Jag nöp tag och drog. Det kändes att jag kunde dra lös den lilla pinalen, men så kom jag plötsligt till insikt om att jag kanske skulle Googla först. Nej, jag återuppsökte stället där jag hade köpt navkapslarna.
Jag fick där berättat för mig att det jag stött på var så kallade "balansvikter", och att de var ytterst viktiga för att inte bilen skulle svaja i höga hastigheter. Genererad som jag var höll jag inne med att jag hade varit sekunder ifrån att nypa bort den där. Jag hade faktiskt gått runt, och då konstaterat att det satt en sån där grej på alla fälgar förutom en. Detta kändes inkonsekvent och allmänt konstigt. Jag bollade tanken med killen på butiken, men han sa då kort att det kanske räckte med tre. Jag förstod ingenting. Vadå räckte med tre? Det måste ju vara symmetri i sådant, det förstår ju vilken pojkspoling som helst. Jag tillämpade ett klassiskt återköp på navkapslarna, och vi rullade därefter hemåt. Det var tydligt inget för mig, det där med navkapslar.
Kvällen
Det var ju inte vilken dag som helst, utan Valborgsmässoafton. Jag hade inga som helst planer, och hustrun gav heller inget sken av visshet. Så bollade min vän Alexander mig en invit. Det var snack om Carlskyrkan, och någon form av aktivitet. Jag är visserligen uppvuxen med en religion, men kyrkan mitt i veckan? Jag visste inte säkert, men vi hade ju trots allt inget bättre för oss. Nå. Vi käkade en riktigt fattig middag, och sedan slog jag upp lokaltidningen på nätet, och det var då jag förstod sambandet. Det var inte nån bagatell som gick ner på kyrkan, utan förfesten till en stor Valborgsfest. Det enda som krävdes för att alla skulle nå klimax var att vi infann oss. Nå. Jag bollade ord med min vän Alex och efter nämnda fattiga middag strålade vi samman. Vi rullade in till Carlskyrkan, och vi hann både fika, leka, och analysera Gud, under de ~1½ timmar som gick där inne. Sedan bar det vidare upp mot det stora spelfältet.
Detta blev alltså spelfälstet. Ja, vi befann oss i det lilla grönområdet intill Carlshöjdskolan. En rejäl eld brann. Min vän Alexander hade tidigare hyst vissa tvivel kring huruvida de skulle få fyr på elden; det hade trots allt duggregnat tidigare på eftermiddagen. Nå. Jag hade hört självaste prästen prata med sin kompis om hur de minsann hade diesel till sin hjälp, så här skulle det minsann slå eld och lågor. De som trodde att detta väsen var förankrat/förbehållet Satan Djävulen är alltså ute och cyklar. Välkommen till vår Valborgsmässoafton, den var sjukt trevlig. Tack till alla inblandade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar