När jag och Klara skulle äntra trapphuset tidigare idag skulle vi springa på patrull. Ja, markarbetarna har ju förvisso hållit till i fastigheten i nån vecka nu, men vår port har hittills varit förskonad. Men visst, vi blivit informerade, och visst förstod jag således att det bara var en tidsfråga. Nu var det alltså dags. Till vänster ser ni vår port, och till höger ser ni porten intill, vilka har blivit försedda med en lyxig brygga så de boende kan passera in och ut genom porten.
Jag fotograferade uppifrån balkongen sen vi kom upp. Som ni ser har de inte lagt någon slags tillfällig brygga för in- och utpassage till vår port. Nej, vi pratar här ett stort gap utanför tröskeln. Jag är ju ung och vid god vigör, så jag tog Klara i famnen och gjorde skuttet. Jag tänker å andra sidan på den äldre kvinnan två trappor upp. Oj oj.
När vi kommit in i porten var Klara allt annat än blyg. Hon vände sig om och frågade byggarbetaren varför de gräver. Han såg oförstående ut. Jag fyllde då i med "Hon undrar varför ni gräver", varvid han sa "Jaha", och jag istället frågade när de beräknas vara klara. Under dagen, sade han då. Skönt. Jag kan så här i efterhand, med facit i hand, ge dem eloge för att de höll tidslinjen. Redan samma kväll var gapet helt igenfyllt, och dessutom med till synes nytt fräscht grus intill stenplattorna som går mot portuppgången. Fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar