På H & M
Klockan var ungefär kring lunch som jag möter upp med min hustru. Vi träffas inne på Hennes & Mauritz, Kungsgatan. Det dröjer inte många minuter innan jag får se två plagg som Ingrid funderar över. Vilket tyckte jag var snyggast? Jag kastade en hastig blick dem bägge och konstaterade att inget av dem föll mig i smaken. Jag kastade en fladdrig blick runtom oss. Så ser jag den, klänningen. Den hänger på en galge bara någon meter fram. Den är svart- och vitrutig, och ser riktigt klämmig ut. Wow.
Just innan vi går ut säger Ingrid "Har du tänkt på hur mycket A-lagare som har börjat passera härigenom?" Hon menade alltså sen de 'tog ut' gamla Postgången och gav Hennes dessa rymliga kvadratmeter. Jag skrattade högt. Jag har faktiskt inte lagt märke till några A-lagare, men jag drog på smilbanden när jag visualiserade de skakiga samhällets styvbarn som med en säckig gångstil navigerade sin väg genom kläd- och modebutiken. Ja, för er som saknar lokalkännedom kan jag tända logiken; Systembolaget ligger nämligen i direkt anslutning när man kommer ut ur butiken på andra sidan, mot Skolgatan.
Lunchen
Vi gled in på Konsums schyssta hörna. Ni vet där de slänger käk som går på sista förbrukningsdagen. De slumpar maten för tjugolappen eller så, och idag fann vi oss varsin wrap. Jag valde falafel (vegetariskt) och Ingrid tog kyckling. Utanför Konsum märkte jag också att ett nytt nummer av en av stans reklamfinansierade gratistidningar låg i stället. Jag brukar vanligtvis stoltsera med senaste numret på bönpallen, och såg till att vid utgång åter göra så. Papperet tenderar drabbas av väder och vind efter en tid, så det är vettigt att skifta mellan olika nummer.
Arbetsintervjun
Öst på stan skildes jag och min hustru åt. Jag vek vänster och hon fortsatte uppför Svingen, alternativt cyklade hon längst älvens. Hursomhelst, jag fullföljde min lektion, vilken idag gick alltifrån klockrent, och sedan var klockan halv tre och jag hade min nästa punkt på agendan. Jag skulle träffa en okänd kvinna på V. Norrlandsgatan, ett stenkast från busstationen. När jag väl hade funnit adressen konstaterade jag att en bättre vägbeskrivning hade varit "I samma hus som facken, fast i den andra porten!" But then again, hur skulle hon kunna veta att jag är fackligt engagerad?
Min målpunkt visade sig ligga på översta våningen. Jag kommer in i en liten entré. Det verkar som ett gäng företag delar samma lokaler, och på något märkligt sätt har gemensam reception. Ytterst är ett minimalt väntrum med några tidningsmagasin, ett par kvarglömda glasögon, och en bunt utav informativa broschyrer för kommunens alkohol- och narkotikarådgivning. Vad var det här för ställe? Inne i väntrummet stod en ung man. Han såg ut att komma från Mellanöstern och vandrade oroligt av och an. Jag sticker till en hälsning och får en tillbaka.
Några korta blickar senare frågar han "Ska du träffa Frida?", och jag svarar att det ska jag. Han frågar vilken tid. Jag försöker formulera vår överenskommelse om att jag skulle susa hit direkt efter min lektion. Killen vandrar oroligt av och an ytterligare ett tag. Jag slår mig ner på bänken och kvittrar frenetiskt rad efter rad om vad som händer i detta nu, allt inbegripande denna unga man som jag nu kommit att interagera med.
Så händer det. Killen ger ifrån sig en högljudd suck, och jag tycker mig även uppfatta ett nonchalant "Äh!", varvid han slänger upp ytterdörren och sticker iväg. Hade han väntat en evighet på en intervju, och nu ledsnat? Vad väntade mig egentligen? Så kommer hon. En eldsjäl inom personlig assistans, ska det visa sig. En slags duo-roll som brukare och chef måste hon i alla fall ha, då hon är rullstolsbunden. Vi sitter ner i ett rum och intervjun går halvnervöst. En av mina livscoacher hade tidigare under dagen räckt mig foldern med schysst svar på tal på de vanligast förekommande frågorna vid just arbetsintervjuer. Jag hade emellertid varit alltför spänd för att ens öppna foldern. Studierna hade också tagit viss del av förmiddagen, givetvis.
NÅ. Ungefär tjugo minuter senare var vi färdiga. Jag hade då fyllt i de två -- till yrket klassiska -- formulären; dels det om tystnadsplikt, dels begäran om hämtning av belastningsregister. Frida frågade om jag hade några frågor. Jag kände att det stod helt still och hon sa också att hon själv visste att när man fick frågan så var det oftast helt tomt. Nå, jag kontrade med att det säkert skulle dyka upp både en och flera frågor, om det nu skulle 'bli nåt' med det här. Vi tog farväl, jag kände mig helt nöjd med intervjun. Det ni ser på bilden är min schyssta parkering ute på gårdsplanen. Ett tunt lager snö ligger på parkbänken i mitten. Vi har trots allt kommit en bra bit in i november månad.
Ombyggnad
Nu har de kommit igång på riktigt. Eller, de har ju hållit på med renoveringarna av nedre Ålidhem i över ett år, men nu har de sparkat igång med just ers höghets fastighet. Det är byggställningar och upprivna rabatter. Jag har fått information om vad som komma skall, detta i pappersformat. Jag har fått flera kallelser till öppna informationsmöte i kvarterslokalen, men har inte haft möjlighet att närvara. Det är i alla fall tal om en hel del arbete. Visst är det schysst att Miljonprogrammet moderniseras, men det går inte att sticka under stol med det faktum att hyrorna kommer att gå upp med 5~10%, något Bostaden också öppet gått ut med. Det är bara att gilla läget, solceller på taket gynnar trots allt miljön, och vad gör man inte för våra efterkommande generationer? Skämt åsido, I'm all in it. Dessutom tillkommer en del grejer som vi faktiskt märker av direkt, t.ex. splitternya fönster i alla lägenheter, dessa då inkluderat persienner.
Klänningen
Här har ni alltså plagget jag fick syn på inne på H&M tidigare under dagen. Jag vet inte vad det var, men jag älskade den. Jag har alltid haft et öga för fashion och det är kul att få ge utlopp för det, trots att det vanligtvis är tjejerna som är mest på hugget när det gäller kläder.
Choklad i sängen
Det närmar sig nattning. Klockan är en bit över sju och vad kan bli en bättre överraskning än en av de stora chokladkakor som vi fick av min mamma (Klaras farmor) så sent som igår onsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar