Telefonsamtalet
Det var alltså strax före fem som min vän Johan flaggade på min lur. När jag såg hans profil stod det genast klart vad saken gällde. Min kamrat ville utbringa sin glädje i den gåva som jag i helgen fick den psontana infallelese att han var den rätta för. Jag blev givetvis oerhört glad när Johan ringde. Jag blir alltid glad när någon i min vänskapskrets ringer. However, jag besvarade inte telefonsamtalet. Jag lät signalerna rinna, som jag alltid gör. Det beror inte på att jag på något sätt är högfärdig, eller divig, utan det handlar rätt och slätt om att jag de senare åren mer och mer har känt ovilja för direkt tvåvägskommunikation. Det är för sentimentalt. Man skulle kunna säga att de enda telefonsamtal som jag besvarar kommer ifrån mina uppdragsgivare. Där är det raka puckar.
-"Kan du jobba?"
-"Ja!"
Inget mer därtill. Nå. Betydligt svårare är det med de personliga kontakterna. Det egna sociala nätverket. Saker blir komplicerade utifrån sin (min) blotta natur, och jag drar mig därför. Enklare är det med kommunikation i form av t.ex. mejl eller annan form av 'instant messaging', där man kan turas om att bolla ord. Man hinner förbereda sig, och -- framför allt -- man kan välja vilka frågor man vill svara på, och vilka man vill undvika. The gift of dodging those awkward moments. Önskar jag hade mer av den. Social kompetens bär jag ju, främst på papper, men hur blir det i ett skarpt läge?
Nå. Som nu ni som läst det här inlägget förstår så kom det mer att handla om min vilja att förklara mitt sociala tillbakadragande, än att diskutera min simpla och vardagliga gåva till min kompis Johan. However, jag hoppas innerligt att Johan får glädje av den lilla gadget som kom att tillfalla honom.
Måltiden
Jag kommer ihåg min barndom när jag tänker på potatisburgre, för visst heter dom så? Det var både en och gång jag käkade det, och det var i regel trevligt. Sen kom skoltiden, och då fick man det ibland serverat sig. Jag har aldrig riktigt tappat aptiten först ju potatisburgare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar