Kalaset
Vi kommer nog aldrig att glömma festen i fjol, vilket också var det första anordnandet av ett arrangemang från vår sida. Nu var vi inte längre 'första-gångare', och visst kändes det lite mer rutinerat. Kort hade skickats ut, och upplägget var klart, fast jag skulle fara med osanning om jag sa att vi inte var nervösa. Nåväl. Strax före klockan två började det trilla in folk, och snart var lägenheten helt översvämmad. Jag räknade det till att vi var sjutton stycken här inne, och katten då så klart. Oj oj oj. Rekord. Jag och Ingrid är i varje fall evigt tacksamma till alla som behagade dyka upp, och således drog sitt strå till att göra detta till en minnesvärd dag för vår lilla jänta. Nå, lilla och lilla, fem år har hon ju faktiskt hunnit fylla. Jösses, vad tiden går fort.
Pizza och ljuständning
Det var ju trots allt dagen för Klaras stora kalas, och dessutom var det tydligen första advent. Ett ljus tändes och jag åkte och hämtade en stor familjepizza som kom att avnjutas i vardagsrumssoffan.
