Nya bromsklossar på en BMX
Ja, det börjar bli några månader sen vi kom hem från vår lilla övernattningssemester i Norrbotten; då med en klassisk BMX som min älskade mamma lyckligtvis hållit gömd och bevarad, under alla dessa år. Den har sedan dess blivit rengjord, och slutligen har jag väl bara anmärkt på att bromsarna varit rätt slaka. Om än klossarna är långtifrån slut så känns det inte som att de tar riktigt bra. Nu var det här ju just innan V-bromsar blev mer eller mindre standard för cyklar, så den här cykeln har en lite speciell variant av cantilever-broms, ofta benämnd U-broms, vilken tydligen var särskilt populär under en del av 1980-talets senare hälft.
Nåväl, jag ljuger om jag sa att det var en baggis få till det hela. Först var jag t.ex tvungen att lösa problemet med en lätt återkommande anliggning (kloss på nav); detta genom att justera den fjäderbelastade axel som ska dra bromsarmarna bort från hjulet. Vidare, jag var osäker på vilken (jag hade garderat mig och köpt båda varianter) typ av bromsklossar jag skulle välja; de längre/smalare eller kortare/tjockare. Jag skrev en snabb tråd på ett rätt trevligt svensk cykelforum och bad om hjälp.
Om man nu ska lite blint på grabbarna så spelade det ingen större roll. "Ta de billigaste", löd rådet. Nåväl. Slutligen lyckades jag i alla fall att justera in vajrar och bromsklossar och då visade det sig att jag visst fick ut fullgod bromseffekt från de flera årtionden gamla klossarna. Jag skulle inte behöva byta bromsklossar överhuvudtaget, rätt justering var allt som behövdes.
En trio som siktar mot stjärnorna
Jag drog brett på smilbanden när jag såg ungarna stå framför nåt Youtube-klipp och imitera nån slags dansuppvisning. Det var likväl i sanning imponerande. Herre jösses, vi får nog börja fundera på dansskola snart.
Ett lite annorlunda foto
På kvällskvisten när vi alla låg i sängen och skulle natta Klara tog jag en bild som blev väldigt annorlunda för hur de brukar bli. Jag höll fram telefonen till Ingrid och visade, och hon gav sitt medhåll, och även en förklaring. Hon sa att jag hade fått ett sådant typiskt foto var de drag som skall komma att prägla barnet senare i livet har smugit fram. Hon menade på att det här var en slags förhandstitt på hur Klara skulle komma att se ut närmare tonåren. Jag tittade djupt in i bilden, och visst kunde jag se det. En annorlunda Klara. Det blev lite läskigt (måste jag erkänna) när Ingrid gav mig en skämtsam sidoknuff och sade att det här (juh) var en typisk tonårs-/mingelbild på sociala medier med en undertext i stil med "Taggad!" därunder. Jag slogs oundvikligen av en något obekväm känsla, inunder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar