Gamla men sköna sommarshorts
Dessa shorts är inte från i år, eller i fjol, eller ens för tre år sedan. Faktum är att de säkert är åtta gamla, om inte ännu äldre. Jag kommer så väl ihåg hur de råkade ut för sin första olycka på ett SJ-tåg mellan Älvsbyn och Uppsala, augusti 2006. Jag löste detta med nål och tråd, och de har fungerat klockrent sedan dess. Faktum är att jag undrar om det inte var under samma tågresa som det som från början var byxor med möjlighet till konvertering till shorts blev till endast shorts. Detta plagg hade nämligen ben som var fästa med dragkedja runtom, som man efter behag med enkelhet kunde lossa på. Nå. Under en tågresa Älvsbyn-Uppsala (antingen nämnda tripp 2006, eller nästföljande år 2007) så fick en reskamrat någon slags infall att byxbenen var någon slags engångshanddukar, eller i varje fall något som skulle kasseras, så de försvann, inte helt osannolikt tog de vägen ut genom kupéfönstret. Jag låg och sov, så jag kommer aldrig att få något rätsida på vad som egentligen hände med benen.
Nåväl. Dessa shorts har tjänat som just det, riktigt schyssta sommarshorts, i många år därefter. Nu i fjol råkade jag dock ut för en större blessyr, nämligen en rejäl reva ovanför ena bakfickan. Suck. De har blivit liggande sen dess, men idag var det så oerhört vackert väder att jag inte fann det sämre än att slå mig ner ute på balkongen med nål och tråd. En stund senare var min schyssta lagning ett faktum. Visst ser man att det är en lagning, en handsydd söm, men detta ger också plagget karaktär. Big win.
En oväntad överraskning
Då den årliga tillställningen Familjedaghemmens dag pågått under dagen så tänkte jag och Ingrid att vi lika gärna kunde hämta Klara inne i stan, och kanske gå och käka en glass eller cheeseburgare. När vi anlände var det visserligen kvar ganska mycket folk i Vänortsparken, men ingen Greta eller Klara syntes till. Jag slog en pling och fick höra att de hade börjat sin hemfärd, till fots. Om vi ville kunde vi genskjuta dem vid Statoil (Öst på stan), var hon och barnen ändå skulle stanna till för nåt lättare tilltugg. Så gjorde vi.
En stund senare hade vi vår älskade unge och var åter i stan, på McDonald's. Det var riktigt mycket folk som köade och jag fann det bäst att ställa mig i kön till den yttersta öppna kassan längst bort mot gallerian. Där blev jag stående, i tankar. Efter nån minut kom Ingrid fram intill mig. Hon skrattade och sa att jag var blind. Såg jag inte vilka som var framför oss i kön? Jag öppnade ögonen (eller tände den där lilla synapsen som styr allt, där uppe) och helt plötsligt stod verkligheten klar för mig. Inga mindre än de världsberömda Karlssons stod framför oss, just i denna kö. Vad var oddsen egentligen? Vi slog armkrok och käkade en glass utanför, sedan skildes våra vägar åt.
Soligt på bakgården
På eftermiddagen var det sol och bakgård som gällde. Även Gustaf uppskattade vädret till fullo. Han rullade runt på rygg och lät gladeligen Klara klia honom på hakan. Oj oj oj, vilken härlig dag. Äntligen hade vi fått sommar.
Den makalösa cyklisten
Under den avkopplade eftermiddagen på baksidan fick vi plötsligt oannonserat besök. Det var Tobias som rullade in över gräsmattan. Han hade sin nya cykel med sig. En mountainbike. En GT. Jag har många egna varierande barndomsminnen med just denna cykeltillverkare, så visst var jag taggad. Jag fick ett infall och hoppade på cykeln och drog ett varv runt gräsmattan. Så skulle jag göra det där klassiska tricket, var jag nyper in främre V-broms och dyker upp på framdäcket, för att sedan gå upp på bakdäcket och studsa så många gånger som möjligt på bakhjulet, och i de allra lyckligaste fallen sedan fortsätta färden.
Mitt första försök var väldigt tafatt. Ett och ett halvt studs och sedan hade jag ingen "sprätt" så jag blev stillastående. Jag samlade ny energi och i nästa försök avancerade jag momentet en grad, nämligen till att vid den inledande spetsningen på framhjulet passa på att med hjälp av benen runt sadeln svänga om cykelns bakre del så att bakhjulet landade nånting mellan 90° och 180° från sin ursprungsvinkel, och sedan avsluta med samma studsande på bakhjulet som vid den första varianten på tricket. Det var nu det gick riktigt snett. Jag fick fel vikt (eller ska vi säga svikt) och slutade i gräset. Vad värre var, Tobias konstaterade i samma sekund som jag reste mig upp att jag hade förstört hans bakhjul. Nej, han måste skämta.
Efter en snabb analys kunde jag mycket riktigt konstatera att jag vid min dåliga landning hade krökt Tobias bakhjul så att det nu var helt skevt. Man såg mer än tydligt med ögat att hjulet var vint; faktiskt så till den grad att hjulet inte ens kunde rotera fritt. Suck. Jag kände på ekrarna och konstaterade att precis varannan eker nu var helt slapp, medan varannan eker var överspänd. Det här skulle kräva mer än en snabb riktning. Förmodligen var det tal om att släppa på varenda eker, eventuellt massera fälgen till hjälplig form, och sedan låta bygga upp hjulets (ekrarnas) spänning from scratch.
Jag sa givetvis att jag skulle stå för kostnaden. Min cykelverkstad tar tvåhundra kronor för riktning av ett löst hjul, vilket jag då i sådana fall fick fixa. Tobias sa då att han genom sitt jobb (vilket inkluderar en cykelverkstad) faktiskt kunde få hjulet riktat för bara de facto arbetskostnad, cirkus sjuttiofem kronor. Jag tyckte det lät som big win, och gav Tobias en hundralapp. Ingrid skjutsade hem Tobias och en kopp kaffe senare for vi och lämnade hans — nu obrukbara — cykel precis utanför hans arbetsplats, så att gubbarna där skulle kunna ta sig an den nästkommande måndag.
En spontan grillning
På kvällskvisten var det fortfarande strålande sol. Efter några klackar på mobiltelefonen fick jag ett infall och lyckades då att få till stånd ännu en sån där tjusig grillning på vår baksida. Den här gången hade vi ny och fräsch kol i grillen, och det var inget snack om hur den skulle antändas för att få bästa glöd. Dunken med diesel lyftes givetvis fram. En riktigt trevlig sammankomst blev det också, med både nya och gamla bekanta. Två tummar upp för en sagolik torsdagskväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar