Blåsningen

Det är lätt att tro att allting är 'flawless' i min bok, att jag aldrig gör tabbar eller missar nånting, men så är (så klart) inte fallet. Här kommer ett skolexempel på när det går riktigt åt helvete. Vi snackar däck. Då bilen köptes i Bromma, var vintrarna inte är riktigt lika tuffa som i Norrland, kom den med endaste en hjuluppsättning, då så kallade friktionsdäck. Man ska kunna ha dessa året runt, men jag är väldigt skeptisk till att köra så på våra breddgrader. Nej, det kommer inte på fråga. Så, de senaste veckorna har jag ränt runt bland däckhandlare och skrotupplag (och givetvis granskat Blocket dagligen) för att få napp på en hjuluppsättning med rätt siffror. Lättare sagt än gjort, skulle det visa sig. Som en däckhandlare sa; om det hade varit Volvo eller BMW hade det varit tvärlugnt; ungdomarna byter fram och tillbaka och marknaden är enorm. Däremot har 5x100 inte riktigt samma spinn ute på marknaden.

Nå.

Jag fick napp för några veckor sen. Det var en annons på Blocket, och däcken var tydligen helt okej. Jag och tjejerna åkte ut på Ersboda och kikade på däcken samma kväll som jag såg annonsen. Kanske borde jag (prejudice, huh?) ha anat oråd på grund av stadsdelen. Nå. Jag fick däcken uppvisade i förrådet, och allt såg ändå schysst ut. Jag sa att jag skulle tänka på saken, och så skiljdes vi åt. Jag har därefter känt att det bästa vore om jag hittade något bättre, fast det har inte växt deals som på gröna skogar, så att säga.

Till sist gav jag mig an, skickade ett SMS och frågade om han hade kvar hjulen. Jo, det hade han. Jag lovade snabb affär om han prutade några hundralappar. Ja, det var grönt. Vi stämde möte på Kärnans kiosk och grill. Jag ser först inte killen när jag parkerar utanför, men hör någon vissla från en bit bort, och ser då killen, som står på gräsmattan intill. Han låser upp hänglåset till ett utomhusförråd till en av lägenheterna bara alldeles intill; nu ett helt annat ställe än det inne-lägenhetsförråd var jag fick se däcken senast. Jag plockar fram min lilla manick som ska mäta mönsterdjup och går noggrant fram. Mellan 6-7 millimeter på alla fyra däcken, det såg bra ut. Jag orkade inte dra ut på det hela mer, utan hostade upp sedlarna och så var affären gjord. Vi skildes nu åt.

När jag kommer hem, glad i hågen, och öppnar bagageluckan för att lyfta ut mitt vinter-set slår verkligheten mig i ansiktet. Tre av hjulen var den dimension som jag blivit informerad om i annonsen; 195/50, medan det sista däcket var 195/55, vilket betyder att det däcket är en helt centimeter större i diameter. Det är knappast populärt (varken juridiskt eller säkerhetsmässigt) att glida runt med ojämna däck. Inte okej på nåt sätt. Jag ringde upp killen. Han svarade. Jag förklarade läget. Han sa sig först inte förstå nånting. Sa att han skulle kolla med kompisen, och sedan ringa upp. Snubben ringer faktiskt upp, säger att det varit nåt strul med ett punkterat däck för en tid sen och att det lokala däckgaraget hade trätt på ett 195/55 och försäkrat honom om att det skulle flyga. Jag sa att jag var säker på att det juridiskt sett var helt galet. Jag sa att jag ville häva affären.

Killen sa, om än hörbart motvilligt, att det var okej, för att han ville att det skulle kännas rätt för mig. Vi skulle träffas på "stället var vi sågs första gången", blev det sagt. Blott sekunder senare var jag på banan. Nå. Givetvis skulle det här vara sista gången jag hörde killens röst. När jag stod på parkeringen ringde jag ett dussintal gånger, men ingen svarade på telefonen. Numret var givetvis oregistrerat, och det alias ("Arto") som killen skrivit i sin annons var givetvis inget som man fick träff på bland Umeås folkbokföring. Nej, jag fick helt enkelt bita i det sura äpplet. Jag hade blivit blåst. Det var bara att gilla läget. Jag såg framför mig hur de här utländska killarna satt och flummade gott i soffan, skrattade, hostade, medan de surrade om "shuno" som granskat mönsterdjupet med instrument, men bommat det essentiella i att kontrollera så att alla fyra däcken hade samma dimension. Suck, fail.

Vidare, samma dag beställde jag två stycken splitternya dubbdäck med rätt (195/50) dimension, och de hade nu anlänt. Så, nu stack vi iväg till JL Garaget, som är bland de billigare på montering av däck. En skön lirare med skånsk eller småländsk dialekt monterade mina två splitternya däck på två av fälgarna. Jag bjöd på de gamla däcken, inget jag ville minnas eller se röken av. Usch. Som sagt, här snackar vi sann läropeng. Nå. Sedan bar det av hem. Jag började inte jobba förrän knappt två timmar senare, så det fanns tid. Jag skiftade blixtsnabbt hjul, och kollade sedan svängvidden på det nya paret; ET/offset differerade trots allt 3 millimeter från det ursprungliga paret. Nå. Allt var klockrent, och jag var nöjd, det tidigare bakslaget till trots.