Utflytten
Denna måndagsförmiddag stånkar jag på för fullt med Ingrids pappa. Denna rekorderliga karl hade dagen till ära hyrt en stor släpvagn och det var bara att hugga in. Det tog oss någon timme att bära [mer slash mindre] tunga möbler upp och ned för de två spiralformade trapporna. Suck. Gör de ens spiralformade trappor nuförtiden? Jag har inte den blekaste. Nåväl. Allt gick vägen och den lilla pausfågel som dök upp kom sig i att Hans sprang på någon bekant i en av byggarbetarna. Några frågor och svar utbyttes angående bl.a. asbestsaneringen, och jag stod mest bara som en allmän bejakande åskådare. Ni känner väl mig vid det här laget? Calle från Stockholm!
Avloppen
Med flytten kommer också en diskmaskin, och installationen är visserligen inte 'rocket science', fast de senaste dagarna har jag ändå hunnit komma på mig själv med oro över om det [mot alla odds] inte ska vara förberett för en fullstor diskmaskin i den nya lägenheten. Nu kom mina farhågor att besannas. Blandaren hade visserligen koppling för diskmaskin, men utlopp för avloppsvatten fattades vattenlåset. Suck. Projektet.
Släpvagnen
På kvällskvisten hade svärfar lämnat oss, och vi var då alen med det sista som skulle flyttas. Alla möbler var lyckligtvis redan var de skulle, men flyttlådorna? Vi snackade en hel del, och att bära dem en för en mellan gårdarna kändes vansinnigt. Jag tänkte för mig själv att det kanske trots allt var ett gyllene läge för undertecknad att lära sig det här med släpvagn. Jag sa ingenting till tjejerna, utan smög ut och stack upp till OK Q8. Jag hyrde sonika den billigaste släpvagnen, en sådan med en bur i galler runtom. Det kostade 179 kronor, och då skulle jag få ha släpet i tre timmar. Snubben bakom kassan verkade fatta det underförstådda när jag sa att jag var helt novis, för när jag stod och kämpade med el-adapter, katastrofwire, och kopplingslås kom han ut från macken med en cigarett i mungipan. Han hjälpte mig få ordning på allt, och sedan var jag på banan. Jag rullade in på gården och fyllde släpet med flyttlådor, och sedan ställde jag sikte på nya bohaget. Allt gick vägen, fram till att jag råkade köra lite för långt (in mot en återvändsgränd; med "stenbumling" som stoppkloss inne på kvarteret) och skulle bli tvungen att backa. Det var då jag skulle märka att släpvagnen backade åt motsatt håll än jag vred ratten. Backningen blev så att säga inverterad, och det var allt annat än rätt att tänka rätt. Det tog mig en stund innan jag fick ordning på släpet, och det hela var — minst sagt — en upplevelse. Nå, det gick i alla fall, till sist. När jag skulle förflytta det andra lasset brast mina nerver. Det hade tagit nog med lång tid och jag tänkte hela tiden på att jag bara hade släpet i tre timmar. Jag sprang [i sanning] tiden i förväg, och kastade i panik upp resterande flyttgods på släpvagnen, utan att bry mig det minsta om så kallad krasch. Det skulle vara att beskriva en utopi att påstå att ingenting gick sönder. Nej, bland annat gick en hel del porslin sönder, men det kanske det trots allt var värt. Jag klarade trots allt tiden, och med facit i hand kände jag sedan att jag hade lärt mig en hel del.
Pizzan
Efter denna händelserika dag kändes det inte mer än rätt att få unna sig en riktig familjepizza, och så blev det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar