fredag 18 januari 2013

På gymmet

Ännu en gång var det dags för ett pass. Denna andra gång kände jag mig lustigt nog mer manad än i tisdags. Det var rentav jag som tog initiativet och frågade min livscoach när vi skulle lätta ankar. Kvart i ett styrde vi kurs mot Tenton. Den här gången hade jag rutin på incheckningen med 'key tag', och även slussproceduren var jag införstådd med.

Jag gick i vanlig ordning och satte mig på första bästa maskin och började dra, mer eller mindre okontrollerat. Jag roterade mellan ett par maskiner, och körde tio stycken lyft eller press på var av dessa. Vikten visade sig i regel sitta lämpligt utan justering, troligtvis är jag rätt bra på att anpassa mig.

Efter ett tag beslöt jag mig för att gå in i delen med sådana maskiner där man klättrar, springer, eller cyklar. Ni vet, den typen. Idag valde jag en annan maskin än sist. Jag trampade ut åt sidorna. Jag läste texten "Wellness means living loner" byggas upp i form av röda LED-siffror på i princip alla maskiner runt omkring som var i standbyläge. Jag upprepade meningen för mig själv, och det kändes plötsligt väldigt logiskt. Jag började trampa och tryckte också igång mackapären. Värdet på "Effort" kändes väl lågt, så jag började trycka på plustangenten. Det visade sig att "25" var max, och det kändes inte heller särskilt jobbigt. Jag matade på helt enkelt. En procentmätare syntes på panelen, den var i samma form som ett kvartsur, och fler och fler lampor lyste ju längre mot mitt mål jag kommit.

Maskinerna står ju ganska tätt intill varandra. Det var en dam som uppehöll en maskin till vänster framför mig, och en annan dam just till vänster om mig, de övriga maskinerna var lediga. Framför maskinerna satt tre stora tv-skärmar på väggen. Den längst till vänster visade TV-SHOP, den mittersta visade en brittisk variant på Cops (Sjuans ni vet), och den tredje tv-skärmen visade halvnakna afrikaner. Tydligen nåt naturprogram. Jag hade dålig fokus på innehållet, utan var mest inne i min musik. Skleez remix på "Shook Ones" utgjorde tung bakgrund i min workout, utan tvekan.

Maskinen jag hade kört i måndags hade varit tidig med att informera mig om att sextio minuter var målet, och det hade känts rätt hopplöst redan från början. Efter lite enkel matte stod det dock klart för mig att den här bara ville att jag skulle mata på i femton minuter. En kvart. I could do that, tänkte jag. Jag körde på rejält. Jag fick även se hur mycket energi jag producerade, eller förbrukade, jag vet faktiskt inte. I början låg jag och tickade på mellan 300 och 400 watt. Framemot slutet var jag dock strax över 500 watt och nosade. Jag tänkte för mig själv att jag i denna stund var tillräckligt produktiv (bokstavligt talat) för att driva en persondator med ett hyfsat grafikkort. Det kändes mäktigt. Svetten rann.

När en kvart gått hoppade mätaren dock om från början, och jag började ana att det här systemet byggde på att man skulle köra flera set om femton minuter vardera. Jag kände mig färdig, och hoppade av maskinen. Gick och hämtade blött papper som jag torkade av de svettiga handtagen med, duktig som jag är. Sedan hade jag väl tänkt att varva ner, och sätter mig ner vid Vertical Traction mest för att kanske inte se helt sysslolös ut. Då händer det. Låten "Hardcore" med Professor P på går igång. Den här Lundagrabben är en teknisk rappare, och just den här låten har jag tyckt var tung sedan dag ett. Jag kör rentav tre gånger tolv lyft på 65 kilo, bara sådär. Det är troligtvis rätt fattigt, men jag är ju också rätt färsk inom träningen.

Efter detta stötte jag på min livscoach, som även han ansåg att träningen var slutförd. Vi begav oss mot omklädningsrummet. Jag hoppade även denna gång in bastun. Jag satt där ensam, och öste på rejält med vatten på aggregatet. Varmt blev det. Innan jag gick in hade jag konstaterat att jag glömt min handduk. Typiskt, skulle tvingas köra med den t-shirt som jag tränat i som handduk, en tidlös klassiker. Nå. Bastade i alla fall ett tag, och sedan gick jag och duschade av mig igen. Påklädning, och veckans andra träningspass var till sin ände. Jag var nöjd med mig själv, och funderade om det här skulle leda till träningsverk.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar