Purjolöksoppan

Dagens stora göremål på Sambandscentralen var alltså en lunch. Den herre som kom att bli kapten för projektet gjorde det skickligt. Vi talar purjolöksoppa. Till detta käkade vi vitt bröd av typen baguette. Riktigt gott var det. Jag käkade två saftiga portioner. Det blev likväl över nästan en och en halv kastrull. Livscoacherna tyckte att det inte var nån idé att spara, så de frågade om jag ville ha matlåda. Givetvis. Jag fyllde en plastbytta till bristningsgränsen med härlig grön soppa. En stund senare satt jag på min svarta stålhäst i östlig riktning.

Jag kan nämna att bara någon timme tidigare hade drottningen flaggat på min telefonlur. Hon hade inte varit helt munter, utan snarare uppgiven över att det inte fanns nånting att äta. Hon lade uttryckligen allt ansvar för lunchen på mig. Fram till denna vinstlott med purjolöksoppan hade det här skänkt mig stor ångest. Nu kände jag mig istället mallig. Jag kungjorde stolt att jag hade en överraskning och att det var nånting i matväg. Lite yr som jag är hade jag givetvis varit i andra tankar när jag parkerade stålhästen, så plastbyttan med soppan låg kvar på bönpallen. Nåja, en bensträckare senare visade jag stolt upp den.

Ååååh, berömmelsen skulle inte dröja. Jag mottog sådana bemärkelseord, så det var helt sagolikt. Det var när hon lade till "Har du gjort den här?" som jag hävde ur mig en liten vit lögn. "Mjoo, erhm, jooo!", och sedan var vi ju inne på banan. There was no turning back. Hon pratade i säkert en timme om inget annat än hur duktig jag var som hade gjort kanske världens godaste purjolöksoppa. Varje gång hon sa något om den steg obehaget inom mig. Det finns ingenting som smakar så äckligt som en osanning, det är ett som är säkert.

När jag sedan (troligen mycket på grund av oron) slagit mig ner på porslin kunde jag inte hålla tillbaka sanningen längre. Jag tog min telefonlur och la bekännelsen i form av en rad på denna tidstypiska sajt för mikrobloggande. Ja, ni vet, det vardagliga fågelkvittret. En stund senare blev jag konfronterad. Faktum är att jag någonstans känner att min heliga drottning hade synat mig redan från start. Ja, jag besitter många färdigheter, men att laga mat är inte en utav dom.