Igår och idag

Idag har vi Trettondagen och igår var det torsdag och nån slags halv helgdag.

Gårdagen var trevlig. Kring lunch lättade jag ankar från Sambandscentralen. Väder och väglag var lagom. Jag hade min fotokanon i ryggsäcken och tyckte att det var ett lägligt tillfälle att slå tag i en sak som legat i allmänhetens intresse en tid. Jag ställde cykeln utanför resecentret Umeå Östra. Jag la märke till att det stod "Bussterminal" med stora bokstäver utanför huset bredvid. Jag förstod inte, bussterminalen med biljettförsäljning brukade ju ligga på mot sjukhusets framsida, vid en av ingångarna där. Så slog det mig att de håller ju på och bygger om hela väg- och bussplanen kring NUS, så att antagligen har nämnda "biljetthall" fått flytta, om än bara tillfälligt. Jag kikade in som hastigast. Mycket riktigt var där en mindre vänthall, och en liten biljettlucka där jag skymtade en mansfigur. Jag vände på klacken.

Så steg jag istället in genom skjutdörrarna till den lilla kuben som leder ned mot perrongen. Jag gled nedför rulltrapporna och satte mig på ett säte. Det var varmt och skönt inne i värmen, till skillnad från där ute. En svart ung lokalvårdare moppade sin väg förbi mig. Jag hade mina tjocka läderhandskar på mig, dagen till ära. Jag tog fram min lilla Eee och satte mig för att slipa på ett brev till en vän. Jag passade på att kolla tider för nästa avgång. Det var ett Norrtåg mot Vännäs som skulle avgå strax efter halv ett. Det var en halvtimme bort. Skulle jag orka vänta? Kanske. När jag hade skrivit några stycken slog jag igen den lilla terminalen och tog språng. Fotade runt hela byggnaden, samt ute på perrongen. Det ideala hade ju varit tåg, men jag såg ut att få ge vika. Jag skulle inte ha ork att vänta in tåget. Jag ville träffa flickorna. Så, jag tog åter spjärn. Tog svängen förbi ankdammen. Ankorna låg där i vattnet, simmade runt. Jag kunde inte låta bli.

Jag gjorde om och ställde cykeln mot en lyktstolpe. De var så många, det var nästan lite skrämmande. De kommer ju på en decimeters avstånd ifrån en, i sin stora frustration och jakt efter människor med brödbit. Tänk om de skulle få för sig att anfalla i flock. Jag skulle vara körd. Nå. Tog fram fotokanonen ur ryggsäcken och avfyrade ett dussintal salvor. Kameran indikerade lågt batteri, men jag lät inte detta hindra mig. När jag kände mig färdig packade jag ner fotokanonen och tog åter fart. Nu var siktet ställt, inga fler stopp. Kanske fem minuter senare kom jag över tröskeln. Flickorna var underbara. Framåt kvällen unnade jag mig lite avkoppling. Satt framför terminalen med dryck och dataspel i fokus. Tog faktiskt den femtionde nivån i spelet, kvällen till ära. Inte illa. Notifierade i vanlig ordning retoriskt min vän och kollega om framsteget, och spelade sedan vidare. Rätt vad det var kände jag mig förfärligt trött. Jag borstade hastigt och lustigt gaddarna och knöt mig sedan. Djupsömnen inföll omgående.

Idag har vi som sagt Trettondag jul, och det har varit helt avkopplande hela dagen. Nå, med parenteser i form av tvätt och disk, så klart. En pulkfärd ner till Strömpilen och Ica Maxi har vi också hunnit med. När vi nästan var framme mötte vi Jocke och hans fästmö. De var ute på kombinerad inköpsresa och långpromenad. Nice. För oss blev det inga större inköp. Vi stannade först i "hotdoghaket", där Klara fick en varmkorv och en tetra med saft. Vi satt ner en liten stund.

En påse lösviktsgodis och våtservetter att torka bajs med. Det var vad som faktiskt landade i varukorgen. Sedan var det hemfärd. Klara tycker det är kul att åka pulka, helst ska det gå fort. Ibland blir mamma lite orolig och tycker att jag springer för fort med pulkan när hon inte har hjälm. Det är som det är. Eftermiddagen och kvällen har varit bus och stoj. Det blev fisk med potatis till middag. Till detta en kall sallad med fetaost. Det blev riktigt schysst. Ett par skivor hårdbröd med smör och ost till, naturligtvis. Fina fisken. Nu är hon över tio och det börjar bli dags för avrundning. Ett Mad Men, tror jag bestämt.

Nej. Nu är hon halv tolv, och något Mad Men blev det inte. Idag var drottningen alldeles för uppslukad av dokumentärer. Den där Maria Montessori var det tydligen ikväll. Lustigt, som jag hörde ljudet i bakgrunden var jag länge övertygad om att de sa Maria Montazami, och jag upplevde det svårt att sätta in hennes karaktär i sammanhanget. Nåväl. Alla hör vi fel, somliga fler gånger än andra. Häromdagen köptes det nya kaffemuggar förresten. Åtta stycken, de slängdes för en guldpeng per fyra stycken på ICA Maxi, så en tjugolapp för åtta muggar kändes rimligt. Jag gillade form och uttryck; enkelhet.

Nu är det sängen som gäller. Godkväll.