Textmässigt egensinnad~: julafton

Julförrätten

Vi anlände till hennes föräldrar strax efter lunchtid, denna högtidliga dag. Jag sticker inte under stol med att det var lite stressigt ända från uppstigningen. Det är ju väldigt ceremoniellt att äta den där julförrätten ganska precis kring lunch, och Ingrid hade samtidigt ett dussintal mindre bollar i luften. Jag tittade till höger och vänster och försökte samtidigt att hitta mig själv, någonstans mitt i allt det här. Nå, här är klockan i varje fall strax över ett, och vi sitter till bords och äter. Mums, riktigt smarrigt var det. Kan rekommendera ungefär hela världen att lägga julskinka på ett tunnbröd som är väl inoljat med Bregott inunder. Jag hann väl trycka tre-fyra skivor innan den där fysiska mättnadskänslan och den där psykiska känslan av "when enough is enough" möttes. Efter detta var det "hopp och lek", som svärfar uttrycker det.

Julölen

De senaste åren har jag köpt en eller två julöl från Sofiero. Jag tycker den är helt okej, och dessutom håller jag märket nära hjärtat just för att det i min värld är en klassiker, med ungefär lika många minnen förankrade som det finns grässtrån på en fotbollsplan. Just denna avnjöts från den lilla soffan just innan man går ut till vardagsrummet, en av de platser var jag känner mig som absolut tryggast hos svärföräldrarna.

Julrebusen

Mitt under min juldagliga tankesmedja i nämnda soffa kommer svärfar med en riktig mindblower

, en julrebus. Det är kamraten Janne som ska ha äran för detta mästerverk, och jag var såld på en gång. Mina små grå kämpade med att få någon rätsida, men förgäves. Till slut kändes det som att det brann i huvudet, och jag ville inte låta detta ettriga spöke förstöra min julfrid, så jag fegade ur och smög ut på sociala medier var jag bad om hjälp. Det dröjde inte länge innan det kom in två samstämmiga uppgifter om svar, och då var det ju plötsligt glasklart, även för mig. Doh. Facepalm. Nå, jag var inte ensam. Tydligen var Ingrids lillasyster den enda i familjen som hade sett det uppenbara och prickat i den i princip vid första ögonkastet. Nå. Med rebuslösningen till hands kunde denna julafton 2013 fortsätta ha sin gilla gång, och det behöver knappast nämnas att det skulle komma att bli en mycket trevlig sådan.

Mina paket

Här är då min egna lilla hög med paket. Jag är i vanlig ordning ute i sista stund. Nå. Jag har vuxit, i år var jag faktiskt klar med majoriteten av inköpen redan några dagar innan, men att göra fina paket av artiklarna återstod då. Fotot här ovan är taget klockan kvart över tre på julaftons morgon. Ja, sent blev det. Jag satt uppe med en näve mörka ale från ICA Maxi, en sax, och en tejp med fruktansvärt värdelösa taggar av plast. Ja, ni vet för att riva av tejpen. Den slant gång på gång, och drog då med sig ytterligare fem centimeter tejp, istället för att klippa av den. Irriterande, i kubik, denna sena timme. Nå, till sist fick jag -- som ni ser -- ihop min hög. Jag har ingen doktorsexamen i att slå in paketen. Det känns som att somliga anser att hur fint inslagna paketen är skvallrar för hur mängden kärlek som ligger bakom presenten. Den känslan gör mig ledsen. Ett paket i den här högen är inte inslaget av mig. Det är det röda lilla paketet, vilket jag fick hjälp med av Maria på Ingrids underkläder i stan. Ni förstår säkert.

Väntans tider

Nu är klockan närmare ett på dagen, och vi är sena inför avfärd mot Berghem. HÄr står Klara på en stol vid köksfönstret och tittar otåligt efter mormor och morfar. Blott ett ögonblick senare ska Volvon rulla in på gården.

Tuggleksaken

Vi har knappt kommit in förrän jag kastar en blick mot Melvins liggplats. Jag ser att han har något framför sig. Han har alltså en av mina Air Force 1. Jag spottar en rad på sociala medier, och inte långt senare kommer Janne med ett svar.

Tala om fräckhet, haha. Nej, skämt åsido. Han har en poäng. Jag är fortfarande nöjd, dessa rackare går faktiskt på sitt andra år, då det var inför sommaren 2011 som de införskaffades. Alla vet att jag har bra studs i min gång, och skon från AND1 som jag hade innan höll inte alls lika bra. Så, hatten av för denna klassiker från Nike. En skomodell hänger inte med i trettio år utan att ha viss klass.

Samling i soffan

Här tittades det på Kalle och det där, ni vet. Jag smög upp och tog ett foto från hörnet på rummet. Klara bredde då genast ut sig. Att återfå sittplats blev ett projekt, ni vet.

Jultomten har anlänt

Här har då jultomten gjort entré i huset. Trist att morfar missade honom, han var ute och köpte tidningen, eller nåt.

En spegelbild

Jag smög in på toaletten och fotograferade mig själv. Ingrid hade satt en liten tofs i mitt skägg, och jag hade försett mig själv med en tomteluva. Jag tyckte om looken, helt klart.

Julflickorna

Jag må ha klätt någorlunda i julluvan, men flickorna var helt sagolika när de fick på sig varsin. Jag var inte sen att fotografera dem när jag såg detta ögonblick. Jag kan definitivt skratta mig lycklig.

Med facit i hand

Vi kom hem strax efter elva. Klara stannade hos mormor och morfar. Så, vi spenderade återstoden på kvällen i romantikens tecken. Passade sedan på att öppna förpackningen till en av mina julklappar, nämligen ett par sladdlösa hörlurar. Fick dem genast att komma överens med telefonluren, fast sämre med den lilla datorn. Efter ett tag stod det klart att jag nöjt mig med Microsofts generiska drivrutiner för Bluetooth på min Eee. Jag tog mig in på ASUS webbplats och laddade ner de specifika, och sedan funkade allt. Nöjd och belåten över julaftonen kände jag att det var dags för avrundning. Så slog det mig, jag köpte ju en alkotestare för några månader sen. Den har inte blivit testad, nu var kanske läge, när man ändå hade druckit lite glögg och några öl. Sagt och gjort. En halv promille. Jag tänkte på artikeln i Västerbottens-Kuriren om kampanjen för en alkoholfri jul, som jag läst för bara nu ett par dagar sedan. I min mening en mycket bra kampanj. I baksidan av julen går så mycket skit ner, runt om i samhället. Nåväl. Jag är då övertygad om att Klara hade en underbar julafton, full med lek & stoj, och framförallt julklappar. Godnatt, och tack för i år.

tisdag 24 december 2013

Julafton 2013