Shimano Nexus 7: Del 1
På kvällen bestämde jag mig för att köra igång med det lilla projektet att flytta över bakhjulet från den orangea REX-cykeln till den röda DBS-cykeln. Trots att den lilla klyckan i metall som vajern sitter fäst i navet med överensstämde mellan de två så konstaterade jag en väsentlig skillnad. REX-cykeln hade en rejäl gummidammask i slutet av vajern, vilket fyllde ett estetiskt och skyddande syfte, men sedan hade den även en liten genomföring efter denna dammask, vilken tycktes bestå av gummi men även hårdplast. Det var liksom en liten genomföring som vajerhöljet bottnade i. Ena sidan av denna genomföring fästes sedan i en [delvis bågformad] metalldel som stack ut från växelsidan av navet. Allt som allt utgjorde mekanismen [som jag förstod det] ett slags mothåll för vajern.
Jag jämförde med Ingrids gamla flickcykel. Där fanns inget sådant. Vajern hade kommit ut ur höljet "as is" och sedan dragits på plats. Hade en slarver stått för monteringen, eller var det olika från modell till modell hur man gjorde? Jag visste inte, men började lite försiktigt att laborera, och grubbla. Efter lite undersökning kom jag fram till att jag kunde få systemet att fungera med bara vajern fäst i slutklyckan, utan varken dammask eller sådan hård genomföring (i.e. som det hade varit tidigare), men jag kom emellertid fram till att detta vore dumt då nämnda genomföring faktiskt tjänade ett stort syfte.
Utan denna mekanism så kunde vajerns de facto "dragläge" variera beroende på hur höljet för stunden låg draget längst med cykelns ram. Ja, såvida jag nu inte var helt snurrig i mössan när jag försökte visualisera allt så var det på detta vis, så jag beslöt mig för att försöka mig på att flytta över såväl dammasken som denna viktiga genomföring från denna orangea REX, till Ingrids röda DBS. Jag sprang på patrull. Med detta tillägg blev vajern från växelreglaget i den röda cykeln för kort, så trots att jag hade fäst den slutgiltiga lilla metallklyckan absolut längst ut på vajern (jfr. ~17 mm, som den [enl. min anteckning] satt fäst vid påbörjande av denna operation) så blev det alltför kort spännvidd och jag hade dragit ut hela registret av växlar redan när jag hade drivhandtaget på växel nummer 4 av totalt 7. Stopp var det där.
Suck. Vajern var inte fräsch i änden heller. Det kändes tydligt att någon någon gång i tiden hade klippt i den, troligtvis för att matcha "behövd" längd, utifrån de "fuskpremisser" som tydligt hade givits Ingrids röda DBS. Suck. Kanske skulle det inte vilja sig bättre än att om jag ville ha ett upplägg med "mothållsgenomföringen" inkluderad så skulle jag helt enkelt tvingas att köpa ett helt ny växelreglage med wire. Suck, jag som hade hoppats att operationen skulle vara hyfsat straightforward, utan några vidare kostnader. Detta hade tydligen varit att hoppas för mycket. Jag lade projektet på is, i alla fall för kvällen.
En sväng till Alexander på kvällskvisten
Klockan hade hunnit bli elva på kvällen när jag cyklade över till Alexander på Kandidatvägen. Hans familj är fortfarande i Ryssland så det var Alexander och katten, helt enkelt. Inledningsvis slängde Alexander på Spike Jonzes nya film, "Her", vilket enligt en snabb granskning (IMDb) verkade tämligen lovande. Sisådär tjugo minuter in i filmen fick Alexander dåliga vibbar och avbröt, varvid han istället slängde på "The Hitchhiker's Guide to the Galaxy" från 2005. Jag var säker på att jag missat den här filmen, fast tyckte mig ändå känna igen anslagsscenen.
Nå. Något filmtittande blev det inte, utan vi hade snart stängt av även denna film, och fann oss istället småpratande, med olika musikvideos (Youtube) i bakgrunden. Plötsligt går det igång en lång sekvens av små korta klipp från musikvideos. Jag ser genast att det går kronologiskt framåt, och börjar vid millennieskiftet. Jag känner igen i princip varenda låt, så även Alexander. Vi sitter, helt uppslukade av allmän reminisce, vilket snabbt visade sig utgöra en blandning av mysigt/charmigt och kusligt/obehagligt.
Faktum är att ju längre vi kom i flödet av musik desto obekvämare blev det. När nästan en kvart hade förflutit och klippet var till sin ände var jag [till bristningsgränsen] sprängfylld av ångestladdad vånda. Livscykeln. Livet och döden. Mitt eget livspussel. Små märken i livet som utmärkt sig för varje specifik musikvideo. Allt hade passerat som i revy för mitt stilla inre. Tretton år av populärmusik hade under den här tiden rullat framför våra ögon. Boom. Mind blow. Lite snyggt och smidigt tackade jag Alexander för trevligt sällskap, varvid jag ursäktade mig och lättade ankar hemåt. Så snart jag fick frisk luft var jag åter i nuet, och inte längre lika uppslukad av existentiella tankar.
En kvinna med framförhållning
När jag kom in i köket ser jag att det står bakprylar på diskbänken, fast de är oanvända. Konstigt, tänker jag först. Sedan slog det mig att Ingrid sagt tidigare på kvällen att hon ska kliva upp riktigt tidigt på torsdagsmorgonen, detta för att baka en stor tårta till Klaras dagmamma, Greta, var Klara under nästkommande dag skulle göra sina allra sista dag. Oj oj oj. Så fort åren har gått. Nu var det snart slut på denna fas. Till hösten börjar Klara förskola. Tänka sig.
Mitt i allt imponerades jag av hur systematiskt förseende Ingrid hade varit som redan på kvällen hade laddat upp och förberett med de apparater och byttor som hon skulle tänkas behöva. Om klockan ringer vid femsnåret på morgonkvisten är man inte så klar i knoppen på momangen, och då är det nog rätt vettigt att slippa leta efter byttor och elvispar. Snyggt, Ingrid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar