Sedan var hon framåt sju och Klara skulle i säng. Jag och Ingrid skulle bara låtsas sova, tills Klara somnat, var det meningen. Så blev det dock inte. Jag slocknade. Jag vaknar av det eländiga ljudet från mobiltelefonen som ligger längst in i sängen bredvid mig. Jag såg en bild och ett namn i displayen. En vän om konsekvent ringer ifrån dimman. Gäsp. Jag hejdade ringsignalen och la luren ifrån mig. Skulle jag orka borsta gaddarna? Nej fan, alldeles för trött. En natt kan man fuska. Slöt ögonen och somnade om direkt. När jag vaknade igen var hon över åtta, och flickorna var vakna och vid god vigör. Oj så jag hade sovit. Tretton timmar, minst. Skönt, to say the least.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar