Först ärans tjänst, sedan Berghem. Hans stod i vanlig ordning och stod kapten i köket. En stund senare serverades något sagolikt. Det var fläskfilé med lammfärs inuti. Något Hans inte hade funnit på Google, utan konstruerat på egen hand. Briljant. Till det serverades sallad, en slags röd sås, och vinägrett. Sagolikt, som sagt. Rött vin till detta, naturligtvis. Jag tog tre backningar på den ursprungliga portionen, och varenda tugga var ren njutning. Efteråt var det soffläge som gällde.
Jag hann dock inte vila mig något längre evighet. Ganska snart serverades efterrätt i form av dels hederlig prinsesstårta, dels en chokladvariant, och till det pressokaffe av högsta smak och kvalité. Jag mådde som en prins i Bettlehem. Jag hade helst önskat ligga i den där soffan hela kvällen. Jag kunde knappt röra mig, så mätt var jag. Hade tagit en backning av efterrätten också, så glupsk är jag. Dessvärre hade jag tvättstugan, så jag var tvungen att göra tidig sorti.
Det var på kvällen som eländet började. Jag hade tvättstugan 19-22. Som jag tidigare har berättat är tvättstugan styrd av ett tidslås, där hyresgästerna har en "blipp" som de loggar in med. Tvättstugan består av två pass; A och B. Den som har pass A har tre tvättmaskiner att tillgå, två supermoderna, och en gammal maskin som står längst in i ett rum. Pass B (som jag hade denna gång) har tillgång till två tvättmaskiner. Jag har sällan haft problem med att vara sen. Den här gången var klockan 20.08 när jag loggade in. Jag möts av en fasansfull syn. De två B-maskinerna rullar för fullt. Hade A-gästen tagit fel?
Nej då, jag går runt och även dessa två rullar. Jag blir arg och går ut. Halvvägs till huset bestämmer jag mig för att vända. Kanske den ansvarige hade struntat i den gamla tvättmaskinen, i det ensliga rummet längst bak. Ganska snart var jag åter i tvättstugan. Milda Matilda. Även den gamla rackaren längst bak i tvättstugan gick för full gas. Jag stöter även samman med förövaren. Hur gick dialogen, på riktigt, eller i min drömvärld? På riktigt såg den ut ungefär som följer:
- "Jaha, hade du tid?"
- "Aaah, jo jag var en timme sen"
- "Aaah, ja du vet ju vad som är sagt"
- "Aaaah, jo, jag vet. Det ser ut att vara 19 minuter kvar på maskinen här längst bak. Är du klar med den sen, så kanske jag kan köra?"
- "Jo visst, det är bara att köra då"
Jag mindes hur hyresvärden berättade om "entimmesregeln" när jag flyttade in, för snart fyra år sedan. När det har gått en timme har den hyresgäst som har det andra tvättpasset (den enda som tack vare e-lås-systemet har möjlighet att samvara i tvättstugan) möjlighet att utvidga sina tvättmaskiner. Så hade den här mannen alltså nu gjort. Han hade ju således inte begått något fel eller lagbrott. Inte egentligen. Jag var naturligtvis ändå allt annat än nöjd. Hade ju önskat bli av med all tvätt. Nåväl. Jag klickade runt lite, och strax efter halv nio fyllde jag den gamla maskinen. Lustigt nog stod den smala mannen med glasögon och mustasch fortfarande kvar där nere, och donade.
Den här gången uppstod ingen dialog överhuvudtaget. Han hade ställt sig i det lilla glasrummet, med ryggen strategiskt vänd mot gången där jag skulle komma att passera. Jag fyllde maskinen, valde att hoppa över förtvätten, startade, och avlägsnade mig från tvättstugan. En dryg halvtimme senare var den färdig, och jag gick åter ner. Naturligtvis är den långsmala mannen med mustaschen kvar. Han campade på sina varor, naturligtvis. Stämningen var hätsk. Han hade lagt beslag på båda tvättpassens respektive torktumlare. Två torkskåp (ett för respektive tvättpass) finns också att tillgå. Han berättade att torkskåpet innerst var ledigt.
Jag hängde upp min tvätt och satte den på 90c och drog upp räkneverket. Avlägsnade mig, åter igen. Knappt fyrtio minuter senare var jag åter nere. Mannen var så klart kvar. Mitt torkskåp var avslaget och tvätten var dyblöt. Han kom fram till mig. "Jag noterade hur du satt den på 90c. Den går dåligt där nuförtiden, det är som att den bara sprutar in kall luft. Den går bättre på 60c. Det här torkskåpet har också blivit sämre med tiden. Blev ditt torrt?" Jag förklarade att min tvätt visserligen var allt annat än torr, men att vi lyckligtvis har torkskåp hemma. Nu var mannen formellt ägd. Jag avlägsnade mig åter från tvättstugan.
Nu, med facit i hand, kan jag konstatera att den långsmala mannen med mustaschen av allt att döma campade nere i tvättstugan i cirkus tre timmar. Helt av kartan, i min mening. Dock inte desto mindre beundransvärt. Jag kommer alltid att minnas denna man. Föreställ er honom, en man av karaktäristiskt perverst utseende. Ja, ni är i närheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar