Just som jag blev färdig i ärans tjänst stod det klart att stektermometer saknades. Jag tog mig an projektet och drygt femton minuter senare var jag på plats. Den nya stektermometern kom att visa sig göra jobbet galant, om än det tog oss ett tag att finna oss ett AA-batteri. En fjärrkontroll fick stå till svars. Jag tänker på kassörskans "Ni har väl batterier?", som jag stod i kassan. Det logiska hoppet om merförsäljning, och mitt givna svar "Ja visst, det är ju/väl vanliga AA? Det har man ju!", och så kom det att sluta så här -- batterilöst, i ett minst sagt tidspressat läge. Skinkan låg nämligen redan i kokande vatten sedan länge. Nåväl. Som sagt. Ett stort tack till den fjärrkontroll som gjorde det möjligt för den splitternya stektermometer att fungera.
Och middagen som sådan kom att stå sig i tacopaj. Fatta förstå, jag, drottningen och prinsessan slukade hela den här ugnsformen. Inte en tugga blev över. Helt besinningslöst. Jag kommer antagligen att uppdatera det här inlägget med en klassisk 'judetub' med bordsbönen inkluderad.
Idag är Klaras sista dag som tvååring. Oj oj. Morgondagen blir mirakulös. Nu är det sängen. Upp tidigt imorgon. Godkväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar